Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Revolution’

Tänk alla CV som rekryterare tvingas läsa varje dag där det står floskler om att man är kreativ, gillar att ha många bollar i luften, att man är flexibel, social bla bla bla.
Detta är ju just floskler som man förväntas skriva och som förväntas vara en tillgång och det är det kanske på många företag, men hur hittar man guldkornen, de riktiga, de som verkligen skulle vara en tillgång på företagen, genom detta floskelträsk.

Det gör man inte, om man inte har en otrolig tur och det är därför som detta floskelträsk måste försvinna och man måste tillåtas att vara och visa sig själv ur en annan sida än just dessa floskelträsk, som i slutändan bara blir ytligt, flamsigt och en arbetsplats fullt med ja-sägare.

I mitt CV skulle det stå att ”Jag gillar inte att ha många bollar i luften, jag gillar att ha en, men den koncentrerar jag mej på till 100 %, däremot kan jag ha många olika tankar i huvudet, både för och emot, som jag kommer fram till om jag tillåts tänka. Jag är inte speciellt social och avskyr mingel och ytliga sammankomster, så dessa undanber jag mig med det bestämdaste. Det betyder inte att jag isolerar mig, men jag måste få arbeta ifred.”

Den här flåshurtiga optimist-klyschan att ”allt ordnar sig” tror jag inte heller på, för det gör det inte utan att man gör något själv och att det optimistiska tänkandet på ett företag skulle jag själv se som ett problem om alla var det, om alla medarbetare var likriktade åt det hållet, för i min värld, om nu inte allt ordnar sig, var gör man då? Är man beredd på ett alternativ?

Jag ser mig som pessimist, men det betyder verkligen inte att jag inte jobbar eller engagerar mig till 100% för det jag tror på.
Jag har stor inlevelse och empati för det jag verkligen tror på, men det betyder också att jag under arbetets gång, i huvudet, alltid har alternativ, alltid har andra lösningar om den inslagna vägen inte fungerar, för vi pessimister tror aldrig på den lätta vägen, ”så här lätt kan det inte vara, den här vägen går nog inte” och går det så lätt, känner vi misstro mot det också, ”det måste vara något fel, så här lätt kan det inte vara, det här genomslaget får nog inte inlägget”

Jag vill mena att trots att vi pessimister kanske inte alltid är så snabba i tanken, betyder det inte att vi inte tänker, engagerar oss, så när vi verkligen tycker en sak, då finns ett verkligt engagemang där, då flamsar vi inte hit och dit, vi står för vad vi tycker, oavsett vad majoriteten tycker. Vi kan stå ensamma mot en hel skock och vi är inte intresserade av mass tyckande.

Tyvärr är inte samhället så värst toleranta mot att man bryter mot normer och helst ska alla gå i samma fåra.
Ett exempel är väl normen för kvinnor, där normen är att visa så mycket av kvinnan, helt så avklädd som möjligt.
Däremot de muslimska kvinnorna, som bär niqab eller hijab, blir trakasserade för att de är muslimer, men också för att de med sina kläder ska påvisas att de är förtryckta.
Är inte det ett förtryckande kvinnoideal att kvinnor ska bära kortkort, reklam som visar på halvnakna kvinnor?
Varje dag ser jag unga tjejer som har minimala kjolar på sig, men man ser hur obekväma de egentligen är, för de går och drar i dessa kjolar hela tiden.
Normen är att har man minimalt med kläder är det ok för en kvinna, men mycket kläder, som döljer det mesta, kritiseras och är inte ok, för det ses som förtryck.
Kanske är det förtryckande för mannen att han inte få se tillräckligt, men vad säger det om vår kvinnosyn, att kvinnan är till för mannen.

Jag har slutat med att följa normer och påbud om hur man ska vara, jag har helt enkelt lessnat på denna likriktning och masshysteri om att vi ska vara så förbannat lika.

Min alkoholkonsumtion är minimal, men jag är inte nykterist, jag har helt enkelt lessnat att dricka
Alla ska ha smartphone- jag har ingen, alla har Facebook-jag raderade mitt konto i februari 2013.
Kolla när ni är ute hur många som stirrar på sin smartphone hela tiden, hur mamma och pappa stirrar på dessa medans barnen pockar på uppmärksamhet, ”mamma, mamma, mamma, pappa, pappa, pappa”.
Jag brukar tänka att stackars barn
Alla ska vara online, alltid tillgängliga, t.o.m på semestern, jag undrar, varför?

Jag tror på en klyscha, nämligen den att det man saknar mentalt och känslomässigt, det ersätter man med prylar.
Ju mer prylfixerat ett samhälle är, ju mer saknas det själsliga, det mental.

2011 startade det arabiska uppvaknandet i Tunisien och några månader senare störtades den tunisiska diktatorn och att det lyckades var för att det tunisiska folket var eniga i att störta diktaturen.
I Tunisien kanske inte alla kan köpa det senaste inom mobiltelefoni, eller den senaste datorn, eller bilen, eller vad det nu är inom prylträsket, men de har något som vi inte har här i Sverige, ett jävlar anamma, en vilja till förändring, att det är slut med att kröka rygg för överheten och ska man göra förändringen ska man göra den tillsammans.
Här i Sverige finns inte det, vi tycker oss leva i de bästa av världar och det gör vi självklart om vi jämför med helvetet i Syrien, men det personliga, samhörigheten med andra, att vi kan förverkliga och förändra och viljan, det finns inte här.

Det är mental istid här, där allt ska vara som det är, ingen utveckling ska ske, utom på det tekniska området, men jag tackar gud för att våra farföräldrar ändå, trots elände och fattigdom, förändrade Sverige.

Jag är bekymrad över framtiden, hur mina barnbarn ska få det för som jag skrev tidigare, allt löser sig inte, framtiden blir vad vi gör den till och nu görs ingenting.

Read Full Post »

Är ni lika less och trötta på Alliansen som jag? Trötta på att se Reinfeldt, Björklund, Lööf och Hägglund, självgoda och sittandes på den enda vägens politik?
Vad har de lyckats med?

Skapa klyftor, sänkt skatten för de rika, ökat arbetslösheten ,utförsäkrat sjuka, gjort det möjligt för kapitalister att tjäna pengar på de äldre, på skolan. Allt mäts i effektivitet och alla ska jobba och helst längre. En regering helt fri från empati, visioner och drömmar, allt ska rulla på.
I mina öron låter det konservativt.

Som stödparti har de Sverigedemokraterna och Åkesson, med sina enkla lösningar om att allt är möjligt, allt kan fixas, man kan skära guld med kniv, bara man stoppar invandringen.
Sd har länge försökt tvätta bort stämpeln som ett rasistiskt parti och man har målat om sitt förflutna i finare färger, men färgen de målat med är inte så tjock och hur mycket de än tvättar lyser den gamla färgen fram, den bruna, ett arv från tidigt 90-tal då Vitt Ariskt Motstånd VAM fanns.
VAM är ett av Sd:s förflutna, VAM, klart rasistiskt.

Jag tyckte det var slående i Almedalen i veckan, då programledaren intervjuade Åkesson om nazismen och Åkesson skruvade på sig, var jum och inte tog tydlig avstånd från nazismen.
Det är väl kanske inte så konstigt, många av Sd-medlemmarna som blir uteslutna drar sig till nazistiska Svenskarnas Parti och för mej är det ingen slump.
Den främlingsfientlighet och den bristen på empati som finns inom Sd, deras argumentation om att allt är invandrarnas fel, allt är muslimernas fel och kan vi bara slänga ut dessa så blir allt bra, denna argumentation är ju som honung i öronen på nazisterna.

Jag ska inte gå så långt som att kalla Sd för nazister, men de är klart rasistiska och den stämpeln blir de inte av med, hur mycket de än tvättar, hur mycket de än försöker ha åsikter i andra frågor som t ex pensioner, skatter, klimat, bistånd, arbetsmarknad, skolan, all lösning på dessa frågor är samma, stoppa invandringen, så blir det mer pengar i kassan.

Så hur mycket än Sd försöker så är och förblir de rasister och det försvinner inte bara för att man har noll tolerans:
Varför behöver man noll tolerans mot rasism inom Sd? För de drar till sig rasister.
Varför behöver man en policy mot brottslingar inom partiet? För flera av dem har ett brottsligt förflutet.

Partiledningens iver att få Sd rumsrent går till absurdum men det är politiken som gör dem till ett rasistiskt parti, som vill splittra istället för att ena.

Så lika trött som man är på Alliansens retorik, lika trött är man på Sd enkla lösningar och det skulle vara roligt att någon gång slippa höra Sd:s klagan över allt som är fel i Sverige och höra om deras visioner, vilket Sverige de vill ha, men det hör man aldrig, för de är visionslösa, ett enfrågeparti, helt utan drömmar och visioner

Så jag hoppas verkligen att folket röstar bort Alliansen, för hur man ska klara 4 år till med denna regeringen, det vet jag inte.
Att mina surt förvärvade skattepengar åker ner i fickan på någon rik äcklig riskkapitalist, det tillåter jag inte.
Allt det regeringen försöker lura i oss, att vi har valfrihet, att vi har ödet i våra egna händer, att vi kan förverkliga våra drömmar, det är bara floskler och skitsnack.

Tänk på en sak till vad gäller Alliansen.
Alliansen är en borgerlig regering, de förordar kapitalismen och för att kapitalismen ska fungera krävs olika ben.
Det krävs de med pengar som startar ett företag, det krävs folk som arbetar i företaget, det krävs konsumenter som köper varan och för att man ska kunna köpa varan behöver man pengar som man tjänat genom arbete.
Sen behövs en reservarbetskraft, som kan ta vid när folk slutar eller försvinner, men också en skara arbetslösa som håller den arbetande massan på mattan och därigenom håller ner lönerna och kraven på förbättringar. Då kan arbetsgivaren säga, ”passar det inte så gå, vi har tusen andra som vill ha ditt jobb”

Vidare består cykeln av olika skeenden i tiden och genom århundraden med kapitalism har den här cykel fungerat, men nu har något inträffat som fått grus i kapitalismens cykel, nämligen KRIG.

Om vi ser i Europa så har krigen avlöst varandra genom historien och det sista stora kriget slutade 1945 och då låg hela Europa i ruiner, ven Asien.
Det krävdes enorma resurser att bygga upp länderna igen och då fanns gott om jobb, i alla branscher. och Europa var väl färdigbyggt i stora drag på 80-talet, men det rullade på och hade man sett med ett historiskt perspektiv så hade kriget kommit runt 1980 och slagit sönder Europa igen, så vi fick bygga upp allt igen, med allt vad det krävdes och arbetslösheten  hade varit noll.

Till vår stora lycka, men till kapitalismens olycka, blev det inget krig, för länderna i Europa hade bildat en organisation som skulle förhindra krig.
Först Kol och Stålunionen mellan Frankrike och Tyskland, sen EEC,EG och nu EU.
När 28 av Europas länder är medlemmar är risken för krig dem emellan minimal och det är detta som är kapitalismens stora olycka och som på sikt kommer att göra att kapitalismen rämnar.

Problemet för alla Europas länder idag är ju hur man ska få alla i jobb, hur denna gigantiska arbetslöshet ska minska.
Normalt hade kriget kommit och med det hade flera dödats, men efter kriget hade de behövts som arbetskraft.
Men nu, när inte kriget kommer, hur löser vi detta då?
Det är ett gigantiskt dilemma, både för regeringar, men också för kapitalismen.
Inget vore mer befriat än om kapitalismen försvann och det kommer den på sikt att göra, men frågan är hur vägen dit blir.
Blir den fredlig eller kaotisk?
Eller kommer kapitalismen att överleva?
Enda chansen till det, eller risken, är att Europas stater sluter sig inåt, som Sd vill och alla andra fascistiska rörelser i Europa.

Deras våta dröm är ju att spräcka EU,  att alla länder blir sig helt själva igen och blir det så, då kommer kriget, jag lovar.

Man kan tycka vad man vill om EU, de har verkligen sin fel och brister och EU är i mångt och mycket  kapitalets organisation, fast EU blir vad man gör det till och är majoriteten av Europas länder borgerliga, ja då blir EU mer borgerligt.

Men en sak är ändå helt klar för min del och här måste man tänka abstrakt.
Trots alla fel och brister så kommer jag ändå att stödja EU till det bittra slutet och det är för att det förhindrar krig.
Det är den känslan som finns nere på kontinenten men som vi här uppe har så svårt att förstå, vi som inte haft krig på 200 år, vi som stod utanför den senaste slakten, där den svenska självgodheten lyser som starkast, denna självgodhet som jag hatar så innerligt.

Men trots min EU positiva syn finns det en sak jag skäms över som EU anhängare, som svensk, som europé och det är det som sker i Medelhavet, med flyktingströmmar och tragedier, Europas stängda gränser, där hundratals dödas och profitörer tjänar storkovan.
Jag hatar EU:s stängda gränser, det är en skam att vi inte släpper in folk i nöd, utan skickar tillbaka dem till fattigdom.

Visst ska man hjälpa dessa människor på plats, i flyktinglägren, men man måste också låta dem komma hit, om de känner att de inte kan stanna, det vet bara de, inte vi, de.

Det syns så tydligt när man hör och ser Sd prata om detta, det finns ingen empati, ingen förståelse, ingen syn på att dessa som flyr hit är människor, de är bara dom.

Till sist har jag en önskan efter höstens val
En ny regering och Sd utan vågmästarroll
Blir det så är mycket vunnet.

RAMADAN KARIM

Read Full Post »

Har ni hört den kommentaren, och efter MEN så kommer det haranger som visar att att denne person visst är rasist eller har stora främlingsfientliga drag, men jag väljer att kalla dem rasister.

Hörde igår fredag på P1 Morgon om elever, födda här men boende i förorten, födda med utländska föräldrar, bli diskriminerade i skolan.
En tjej som hade svenska språket som huvudämne, hon gillade svenska, hade satt A som betygsmål och hon pratade felfri svenska, men läraren sade att det nog var för högt med A, mer realistiskt var nog ett D, man undrar varför en lärare säger så, varför sänker hon en ambitiös elev?
Flera elever vittnade om samma sak, att det egentligen handlade om hudfärg och var man bor.

Så är det i Sverige idag, att det finns en stark strukturell rasism i skolan och i samhället i stort.

De farliga rasisterna är inte de idioter som skränar på gator och torg och skriker sieg heil, de farliga är de lärare som jag skrev om, de arbetsgivare som inte ger jobb till en som heter Mohamed, eller de som ger glåpord till den muslimska kvinnan i niqab, men framförallt, de farliga är de som aldrig säger något, de som nöjer sig med sitt fredagsmys och sin dvd, sin pilsner och de som håller med den som sist pratade, den grå massan.
De som är så förbannat nöjda med allting och skiter i andra och bara tänker på sitt.

Om du som läser detta är en sådan person vill jag säga, jag föraktar dej och du är det största hotet mot demokratin, inte nazisterna.
Visst är nazistiska organisationer ett hot, de vill ju avskaffa demokratin och friheten och alla som läser min blogg vet att jag är för ett förbud mot nazistiska rörelser, mot organisationer och grupper som hotar demokratin och hetsar mot folk, jag säger-förbjud dem nu.

Men dessa rörelser skulle inte komma någonstans utan svansen, den tysta gruppen, den grå massan.

Hur ser den grå massan ut?
Du ser den i ringen runt den mobbade, du ser dem vara passiv när någon blir misshandlad, du ser den på jobbet i fikarummet sitta och hålla med den som snackar skit om muslimer, snacka om att vi inte har råd att ta emot flyktingar från Syrien, du ser dem med att vara otrevlig mot muslimska kvinnor i niqab, kanske spotta på dem.
Den grå massan, den tysta massan, fårskocken- den skiten finns överallt och den är den verkligt farliga.

Det var den grå massan, fårskocken, som ledde fram till Hitler framgångar på 30-talet, med ett världskrig som dödade mer än sammanlagt 100 miljoner människor.

Den grå massan vill smälta in i en grupp, inte sticka ut, inte bli någon utan de vill bara hålla med dem som sist pratade, de vill inte lägga två strån i kors för att förbättra saker, kämpa mot orättvisor, utan de är nöjda med hur att är, de skiter i allt, utom sig själva.

De tillhör den grupp jag verkligen föraktat och hatar, tillsammans med den svenska självgodheten, den svenska självbilden, föraktet mot det annorlunda och tillsammans med den grå massan, fårskocken, blandas det hela ihop till en illaluktande, stinkande sörja som heter förakt.

Den här grå massan, fårskocken, är den verkliga faran mot vår demokrati, för de går på nazisterna och rasistiska rörelsers propaganda, för de kan inte tänka själva, de kan inte reflektera, tänka abstrakt, bena ut vad dessa egentligen säger.

Pratet från Sd och nazisterna om att de sitter på sanningen, den absoluta sanningen och hela sanningen, påminner om det kommunistiska Östeuropa för 20 år sen och en sak vet jag, den som börjar prata om att de sitter på sanningen, ljuger och ett råd, misstro den människan, för ingen sitter på sanningen, sanningen är olika för olika människor.

Sen kommer rebellen fram, de ser sig som rebeller, de vågar säga sånt som ingen annan vågar säga, det handlar också om sanningen som de sitter på.
Vad förlitar sig dessa s.k rebeller sin sanning på?
Det som heter statistik.
Nu vet ju vi, som tänker själva, att statistik blir vad man gör den till, man kan alltid får statistik dit man vill, det är ju som fan läser bibeln.
Det finns ju statistik och statistik och förbannad statistik.

Så träffar du på någon som säger sig sitta på den absoluta sanningen, vara rebell och har statistik i ryggen, stick därifrån, ta inte upp dyrbar tid med en sån, för han kommer aldrig förstå vad du säger eller menar, han tillhör fårskocken, den grå massan.
Att sedan ha magen att kalla sig rebell är ett hån mot de verkliga rebeller som finns runt om i världen, de har inget gemensamt.

Till sist
De som inte ser klassklyftorna i samhället, de som inte ser orättvisor, de som inte reagerar mot samhällets klappjakt på sjuka, de som tillåter att våra gamla tvingas ligga i sin egen skit, de som tyst tillåter att skolan släpper ut elever utan godkänt, de som reagerar over tiggare men inte varför de tigger, de som bara tänker på sig själva och skiter i andra-de är den grå massan, fårskocken och de förtjänar inget annat är förakt och de är dessa som gör att stödet för SD och nazisterna ökar.

En reflektion är att den grå massan, fårskocken, vill ha sänkt skatt, mer i plånboken, sen röstar de på Sd för att protestera mot nerskärningarna i välfärden.
Har man något abstrakt tänk då, när man inte ser sambandet?
Låter ju helt ointelligent i mina öron, men så är fårskocken, den grå massan, de tänker inte.

Det är en skam att i ett land som kallar sig civiliserat, humant, rikt, att det idag 2014 finns sådana här partier och rörelser, när man vet,  om man är det minsta historiskt intresserad, vad dessa rörelser är kapabla till. EN SKAM.

 

Read Full Post »

”Vad är lagar? Svar: Överklassens uppfinning att på så kallad laglig väg hålla underklassen under sig”, ”Vad är ekonomi? Svar: En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete- August Strindberg

Så sant som Strindberg skriver, allt som händer är ingen slump, utan uträknat av några få för att suga ut oss på allt vi har.

Är du lycklig, har du det bra, känner du att du har makten över ditt liv, att du kan påverka och att vi har demokrati?
Du kanske svarar ja på alla frågorna och då är det väl bra för dig, men reagerar du aldrig, reflekterar du aldrig?

”Visst har vi demokrati, vi får ju rösta vart fjärde år”- ja visst, men får vi verkligen rösta för förändring, har vi verkligen något val?
Jag vill mena att det har vi inte, vi har att välja inom systemet, men verklig förändring kan vi aldrig rösta om.
Vi sägs leva i valfrihet, men vad denna valfrihet står i är bara kosmetika, vad sägs om att vi har valfrihet att välja läkare, vård för våra gamla, val i PPM, val av telefon och el-företag.
Vi vanliga döingar har inget annat val än att arbeta, slita ut oss, för att göra rika ännu rikare.
Bli vi arbetslösa är vi en belastning, blir vi sjuka blir vi en belastning för samhället och då träder mängder av åtgärder in för att tvinga in oss i ekorrhjulet igen eller så kastas vi ur systemet.
Vi har alla skyldigheter gentemot samhället, men samhället har inga skyldigheter gentemot oss.
Vi må får rösta vart fjärde år och välja regering, men vad i består valet?
För eller emot kapitalismen?
För eller emot ekonomisk demokrati?
För eller emot utsugning och utslagning?

Vi har inte de valmöjligheter som nämns ovan, utan vi ska välja inom det kapitalistiska systemet, ett kosmetiskt val, för utsugarna, kapitalisterna kan vi inte rösta bort, mammon regerar i orubbat bo.
Vi matas med att lycka är pengar, låna pengar till huset, bilen, båten så blir du lycklig och gärna med lånade pengar, så samhället kan fjättra dig till lydnad och tystnad.
Vem vågar strejka och riskera jobbet om man är skuldsatt.
Lånekarusellen är vår tids statarsystem och om vi inte klarar amorteringarna, står fogden utanför dörren och bankar.
Men idag är inte fogden någon som kommer till häst, idag är fogden mer sofistikerad, fogden kommer med posten, fönsterkuvert, avsändaren kronofogden.
Sen är du. likt statarsystemet, svartlistad från allt, då genom samarbete, godsägare emellan, idag genom Upplysningscentralen, en betalningsanmärkning och vips är du svartlistad från allt, hyra lägenhet, ta nya lån, hyra film etc, du är en misslyckad medborgare som ska veta din plats – Jante regerar, detta vidriga lutherska tänkande.

Vill vi ha det så här, vill du ha det så här?
Tror inte det, men det lär inte bli någon förändring förrän alla vill ha en förändring och för att alla ska vilja ha e förändring, måste alla veta hur systemet fungerar och förstå att systemet inte är till för oss, utan för några få, de som håller i trådarna.

När ska ni förstå att livet är mer än arbete och lediga helger, melodifestival och usla såpor?
Är det detta ni drömde om en gång i tiden? Är ni lyckliga? Har ni nått era mål här i livet?
Jag är det inte och jag blir bara mer hatisk mot samhället och den framtid vi har framför oss när jag tänker på mina barnbarn, ska de behöva växa upp och leva under dessa premisser?
Kommer de att få en bra utbildning, kommer de att få hjälp om de blir sjuka, kommer de att få jobb?
Jag vill inte att de ska behöva växa upp till livegna människor, jag vill de ska ha valmöjligheter, riktiga valmöjligheter, bra förutsättning att få ett bra liv.

Därför kommer jag så länge jag lever försöka förändra, försöka avslöja hyckleriet och förändra samhället och då verkligen förändra.
Går inte det, om svensken är den tama han och hon-hund som de är idag, då skiter jag och vi i det här och drar härifrån.
Jag tänker inte längre acceptera att leva under dessa premisser, att behöva böja sig framåt och slappna av, bara för att några få ska leva på oss.

Accepterar du det?

Read Full Post »

Nästan två månaders tystnad på bloggen och en semesterperiod är tillända, men bloggen är i allra största mån levande och det kommer den att vara för överskådlig framtid.
Som livet är självt, går aktiviteten på bloggen upp och ner, men att det varit tyst betyder inte att det varit tyst i  min skalle.

Jag har mina ämnen som jag skriver om här och mina intresseområden och dem har jag följt med i under hela sommaren, Syrien, där inbördeskriget fortsätter med oförminska styrka och grymhet, där 100 000 strecket i antalet dödade för länge sen har passerat och en omvärlds passivitet inför dessa grymheter fortsätter och har fått mej att inse att omvärlden kommer inte att ingripa för att få slut på dödandet.

Vilken sidan man nu än stöder i detta inbördeskrig, så borde alla, med någon som helst självaktning, kräva att omvärlden ingriper, om inte för att stödja det syriska folket, att visa att man högaktar det syriska folket, men istället visar man en förakt, en likgiltighet inför det som pågår.
Har man sett bilderna från Homs, helvetet på jorden, Aleppo, också helvetet på jorden, Idlib, Deera, Damascus förorter, så inser man att det finns inte bara ett helveten i Syrien, det finns en massa helveten.

Staden Homs är i det närmaste lagd i ruiner, Homs påminner om Dresden efter de allierades fruktansvärda flygbombningarna i slutbeskedet av andra världskriget, men i fallet Homs är det landets egen regim som står för förstörelsen, med artilleri och flygattacker dagligen.

Jag har under en längre tid varit desillusionerad över den s.k. fria världen, alltså väst och har för länge sedan sett igenom deras hyckleri och oändliga ordbajseri om demokrati och frihet.
Det är inget annat än tomt prat.
Men omvärldens passivitet och hyckleri i fallet Syrien har på alla sätt fått mej att tappa all respekt och allt tro på den s.k. fria världen.
Den sista spiken i kistan är i slagen och alla broar är brända och det enda som återstår är FÖRAKT.
Det föraktet innefattar, USA, FN, EU och den svenska regeringen.

Nu ett helt annat ämne, men i grunden handlar det om vår syn på oss själva, i Sverige, som hos svenskar ses som frihetens och demokratins högborg på jorden.
Javisst handlar det om mitt hatobjekt, den svenska självbilden och den äckliga svenska självgodheten.

Jag tar upp ett ämne som svenska alltid dra fram som något världsunikt svenskt, den svenska jämlikheten.

Har ni tänkt på hur ofta man får höra hur man förfasar sig över hur förtryckta muslimska kvinnor är, som är tvingade att bära  niqab, att de har heltäckande kläder, stackars dem.

Den svenska kvinnan däremot, hon är fri, fri att skylta med sin kropp på stora annonspelare, iklädd bara minimalt med kläder, och unga tjejer som känner sig tvingade att ha kortkorta kjolar, men man ser hur dom drar i dom, för de känner sig inte hemma i dem.

Ser ni paradoxen, Här ses det som frihet att kvinnor exponeras sexuellt, som frihet att ha så lite kläder på sej som möjligt,  men om en kvinna har för mycket kläder på sig, då är hon förtryckt.
Snacka om jämlikhet, den svenska kvinnan ska exponeras för mannen.

Hur många kvinnor utsätts för misshandel i hemmet?
Hur många kvinnor dödas av sin partner?

Jag har hört svenska män tala om kvinnor på ett sätt som man inte tror är möjligt och hur de ser på kvinnor som några som finns till för männen.
Dessa män är inga män i mina ögon, de är monster, men de finns i samhället och de behandlar kvinnor som skit, som en egendom.

Så slänga bort den svenska självgodheten om Sverige som jämnställdhetens högborg på jorden och inse att här, liksom i alla länder, är kvinnor diskriminerade.

Så här är det, en del muslimska kvinnor är förtryckta av sina män, andra inte, en del svenska kvinnor är förtryckta av sina män, andra inte o.s.v.

Så kan vi gå från land till land, världsdel till värdsdel.
Strukturen är ojämnlik där som här i Sverige.
Förtryck mot kvinnor förekommer både i muslimska länder, som kristna.

Det är inte religionen som förtrycker, det är människorna.
Förtryckarna kan läsa Koranen och Bibeln som fan själv för att uppnå sina syften, makt.

Så skilj på religion och människor och ni inser att allt inte längre är så enkelt, som att en muslimsk kvinna med niqab, automatiskt är förtryckt, hon har kanske valt det självt, för att inte exponera sin kropp för männen och det är väl ändå hennes val, det ska väl vi inte ha några åsikter om.

Men så är det nu i vår tid, att alla alltid ska ha en åsikt om allting, alla ska betrakta varann och sätta etiketter på varann för att bekräfta sig själva.
Att se en tjock människa kan för vissa bli en upprymd känsla, att ”jag är minsann inte så där tjock, gud va jag e bra”

Eller åka omkring i en flott stadsjeep mitt i stan, ”titta på mej”

Allt handlar om bekräftelse, att synas, för i grunden känner dessa människor sig osynliga, ingen ser dem.

Så där var man väl en gång, men idag skiter jag i vad folk tycker om mej, hur de ser på mej, vilket intryck de får av mej.
Jag har inte tid med sånt, jag har inte tid att delta i det livsspelet, för det ger mej inget.

De i-landsproblem som finns här intresserar mej inte, fredag/lördagsfyllan intresserar mej inte längre, för jag har inget behov av att synas och höras, trots att jag på inget sätt är folkskygg.

Vad uppskattar jag?
Familjen, tystnaden, ensamheten, förkovrandet, kort och gott, jag är nog en bohem.
Tråkigt tycker du, ja tyck det då, mej rör det inte.

Ja, det var allt för den här gången och en sak är helt säkert, det kommer mera.

Read Full Post »

Från Hama

Al Mademiya, Damascus

Damascus

Nu har inbördeskriget pågått sedan mars 2011 och mellan 70 000-100 000 har dödats.

Tystnaden och ointresset för denna slakt är kompakt, både bland politiker och vanligt folk i västvärlden.

I Sverige hörs ingen partiledare tala om Syrien, vare sig Löfven, Fridolin/Romson eller Sjöstedt.
Ingen i regeringen talar heller, även om det är mindre förvånande, men ändå, Syrien nu är den värsta humanitära katastrofen och de politiska ledarna är tysta.
Ja det är klart, det är ju bara araber och muslimer.

Det är faan i mej en ynkedom att man ska behöva sitta här i väst och skämmas över sina politiska ledare som pratar och pratar om mänskliga rättigheter i tid och otid, men när det verkligen gäller skiter dom i det syriska folket.

Löfven, Fridolin/Romson, Sjöstedt, ni borde skämmas med er tystnad, ni borde skämmas för att ni inte ger Syrien mer utrymme i era tal eller debatter.
Ert tal om solidaritet, rättvisa, kamp har helt tappat sin trovärdighet och man kan inte längre ta er som trovärdiga.
Ni är så fokuserade på er själva och ert parti, att ett sönderbombat och lemlästat barn inte betyder något för er, eller de tusentals som finns i flyktinglägren i Turkiet, Jordanien eller Libanon bara är siffror för er, något som schwissar  förbi i nyhetssändningarna.
Er ynkedom är pinsam och jag skäms över att i mitt land, finns sådana politiker som ni, fyfaan.

President Obama sade för ett antal månader sedan att om den syriska regimen använder kemiska vapen, så passerar de en röd linje och då kommer USA och västvärlden att agera, på ett eller annat sätt.
Jaha!!!Vad väntar ni på?
Den syriska regimen HAR använt kemiska vapen vid ett par tillfällen och det har framkommit att det ÄR REGIMEN som har tillgång till och har använt, kemiska vapen, så, vad väntar ni på?

I förra veckan påstod någon inom FN att regimen aldrig använt kemiska vapen, men däremot rebellerna!!
Man baxnar av sådana påståenden.
Hur ska rebellerna kunna använda kemiska vapen, de som knappt har ammunition till sina Kalasjnikovs. De enda som snappat upp detta är Assads hejdukar och sympatisörer.

Min teori är att Obamaadministrationen aldrig trodde att Assad skulle använda kemiska vapen och när det nu kommit fram att han använt det, ska det utredas och utredas, för att hitta ett sätt att komma förbi den röda linjen.
”Ja men de har inte använt dem i så stor omfattning och inte systematiskt” kommer vi säkert att får höra.
Vad det egentligen handlar om är att Assad testar och testar världen, för att se hur långt han kan gå och får han grönt ljus med kemiska vapen, kommer dessa att användas i större skala.
Lägg där till att han har Ryssland om ryggen och Iran och Hezbollah, som ni strider inne i Syrien tillsammans med den syriska armén vid en gränsstad till Libanon.

Den röda linjen har för länge sedan passerats, inte med kemiska vapen, utan med döda.
Smaka på dödssiffran: 70 000-100 000 döda:
Det är en ofattbar dödssiffra för ett inbördeskrig som pågått i lite mer än 2 år.

Om vi utgår till 100 000 döda, viket jag tror är en riktig siffra får vi:
4000 döda per månad
135 döda varje dag
Siffrorna är själfallet relativa, ibland dör det många många fler per dag och per månad, men så här är det, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad.
Hur många skadade kan man bara ana och hur många som flytt till flyktingförläggningar eller är internflyktingar kan man också bara ana.
Detta gör att Syrien är just nu den värsta humanitära katastrogen i världen, men världens ledare tvekar och famlar i mörkret och de svenska är tyst.

Om nu omvärlden inte ingriper, på ett eller annat sätt så finns bara ett sätt, att beväpna de syriska rebellerna och det nu och med vapen som först och främst kan användas på stridsflyg och helikoptrar.
Den här blodsbesudlade fascistregimen måste bort, det finns inget annat alternativ och den måste bort nu.
Tyvärr är det inget som pekar åt det hållet än, utan inbördeskriget kommer fortsätta, landet kommer bli mer sönderbombat, fler kommer dödas, skadas, lemlästas, torteras innan detta helvete avslutas någon gång.

Och en sak vet jag, Assadregimen kommer aldrig att kunna besegra rebellerna och tiden är förbi för Assad som Syriens obestridlige ledare och han och hans innersta cirkel kommer en dag att möta rättvisan, antingen i ICC i Hagg, eller i en framtida domstol i Syrien, eller i en lyktstolpe någonstans i Syrien.
Troligen kommer han möta samma öde som Khadaffi, för Assad är av samma stuk som Khadaffi, nämligen att de tror de är oövervinnerliga.De omger sig av ja-sägare, som ständigt ger dem propåer att kriget mot terroristerna” går lysande, den syriska armén gör ”lysande segrar”.
De som skulle föröka säga sanningen till Assad och den innersta cirkeln, försvinner för att sen aldrig påträffas igen.
Sådan är diktaturen och så har den alltid varit, vare sig man pratar om Hitler, Stalin, Khadaffi, Assad, Ceausescu, Mao eller Kim jon Un.

Read Full Post »

Tunisien                                                     Det har gått 2 år sedan revolterna började i de arabiska länderna.

Det började i den tunisiska staden Sidi Bouzid efter att en tunisisk gatuförsäljade, Mohamed Bouazizi bränt sig själv till döds efter lång tids trakasserande från  den tunisiska staten.
Den tunisiske diktatorn Ben Ali lämnade landet och revolutionen var ett faktum.

Efter Tunisien riktades blickarna till Egypten, där diktatorn Hosni Mubarak till slut fick lämna makten efter mer än 30 år,

Efter det kom Libyen där revolutionen fick hjälp av flygunderstör från NATO för att störta en hatad diktator, som senare lynchades i Sirte, den sista staden som intogs av rebellerna.

Nu pågår en revolution i Syrien, som efter att ha inletts fredligt, övergått i ett regelrätt inbördeskrig, med mer än 60 000 döda och kriget ser inte ut att sluta än på länge.

Hur har revolutionerna gått vidare i de länder jag räknat upp?

I Tunisien har det islamistiska partiet Ennada makten, men där pågår nu protester mot de nya makthavarna, främst för att de inte gett den nya framtid som utlovas.

I Libyen kämpar de nya makthavarna med att upprätthålla säkerheten i landet efter det blodiga inbördeskriget och landet har varken fungerande polis eller militär, utan de olika miliserna som kämpade mot Khadaffi, håller på sina positioner.

I Egypten nås vi idag av nyheter att 10 dödats  och flera skadats i protester runt om Egypten, mot den nu sittande president Mursi.

Vad vi kan konstatera med detta är att revolutionerna i Tunisien, Libyen och Egypten fortsätter, att revolutionerna pågår och att det finns olika intressen vart åt detta ska bära vägen.

På ena sidan de s.k. islamisterna och på den andra sidan de sekulära och hittills  har islamisterna vunnit valen i Tunisien och Egypten,

Ordet islamist är missvisande och jag kommer inte att använda det ordet, utan jag kommer att använda Muslimska Brödraskapet, MB.

Varför jag skriver det arabiska uppvaknandet i rubriken och inte den arabiska våren som brukligt, är att det, enligt människorna själva i de aktuella länderna, just ett uppvaknaden.
Inte att de varit okunniga i den situation de levt under, utan att de aldrig trott att de kunde förändra sin situation, att genom att göra detta tillsammans kunnat störta en hatad diktator.
Insikten att de kunde just detta är det uppvaknande jag menar i rubriken, ett uppvaknande vi här i landet inte har uppnått, eftersom vi aldrig tror att vi kan förändra och påverka vår situation.

Det uppvaknandet som människorna i Tunisien, Libyen, Egypten och nu i Syrien, känner, är något jag känner avund över och då menar jag att dessa människor kommer inte att ge sig med annat än att de får en drägligare framtid.
Vi här i väst må ha det bra materiellt, men med en växande individualism och arbetslöshet ökar också frustrationen här i väst och jag är helt säker på att det kommer bli oroligheter här med.

Folket i Tunisien, Libyen och Egypten är bara inne i den inledande fasen av revolutionerna och att det är nu revolutionerna börjar, med omdaning av samhällena.
Det kommer bli fler bakslag under vägen för dessa länder under vägen men jag är säker på att deras kamp mot en drägligare tillvaro kommer att fortsätta tills de lyckas.

I Syrien är läget mer osäker, men upproret kommer inte stanna av med annat än att Assad störtas, antingen genom att rebellerna faktiskt vinner kriget, eller genom förhandlingar.

Frågan jag ställer mej är när vi i väst ska förändra vår tillvaro och sluta tro att vi lever i de bästa av världar.

 

 

 

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: