Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ramallah’

I min lilla presentation av de olika befolkningsgrupperna i Syrien har turen nu kommit till druserna.
De lever druser i Israel, Libanon, Syrien och Jordanien och sammantaget bor det 600 000 druser i Mellanöstern.

Druser ser sig inte som muslimer, trots att deras trosföreställningar härstammar från ismailitisk islam.
Ismailism är en gren inom shiaislam och druser ses som kusiner till alawiterna.

Likt alawiterna kan man endast födas som drus, man kan inte konvertera.

Druser tror på lojalitet till det land de bor i och när det gäller Syrien så tjänstgör druser i den syriska armén.
Men samtidigt har drusernas ledare i Libanon, Walid Jumblatt, tagit ställning för den syriska revolutionen och de drusiska ledarna i Syrien väntas följa hans linje, men de har hittils hållit en låg profil i demonstrationerna.

Som jag skrev i förra inlägget om alawiterna så är dessa presentationer ganska kortfattade och det är för att jag helt enkelt vet för lite än.
Men jag forskar vidare både om alawiter och druser, men även andra folkgrupper i Syrien, såsom armenier, syrianer, assyrier, kurder och kristna.

Read Full Post »

Den styrande hårda kärnan som styr i Syrien, de som jag skrev om i förra inlägget, är alawiter, liksom de som innehar höga poster inom armé och säkerhetstjänst.
Dessa alawiters öde ska beseglas i den internationella domstolen (ICC) i Haag, för dessa människor är inget annat än massmördare som gjort och gör sig skyldiga till brott mot mänsligheten. Dessa människor måste bort från Syrien och kommer aldrig att ingå i en ev framtida fredsuppgörelse med oppositionen.

Men och det här är väldigt viktigt, den alawitiska befolkningen i Syrien, som utgör ungefär 6% av befolkningen, ska inte likställas med dessa massmördare i den inre cirkeln.
Den alawitiska befolkningen MÅSTE ingå i ett framtida Syrien och de måste också ingå i den framtida regeringen och ett framtida parlament på samma vilkor som sunni, druser, kristna och kurder. Varken mer eller mindre.

Det helhjärtade alawitiska stödet på Assad-regimen, kanske mer är ett stöd under galgen, man vet inte vad ett framtida Syrien blir, man kanske tror att den sunnimuslimska befolkningen styr ensamma, med förtryck som följd.
Visst finns det alawiter som aldrig vill se något annat styre än Assad, men man är naiv om man tror att det inte finns någon alawitisk opposition. Den ska jag återkomma till senare.

Lite fakta om alawiter.
Dom har Koranden som sin heliga bok, men använder inte Sharialagen som sin rättsskipning.
Den de ser upp till mest är Ali Ibn Abi Talip, som var svärson till Profeten Muhammed s.a.w

Man kan bara födas till alawit, inte konvertera till den och den alawitiska tron omgärdas av stort hemlighetsmakeri.
Det är t.o.m tillåtet att tala osanning om den alawitiska tron, bara för att ingen ska få veta dess egentliga innehåll.
Dessa hemtrakter är i det nordvästra delarna av Syrien, mellan kuststäderna Tarous och Latakia  och i bergstrakterna i Jabal al-Nusayriyya.
Detta områder kan sägas utgöra det alawitiska hjärtlandet och har också utpekats som en ev framtida alawitiska stat om Assadregimen ser att slaget om Syrien är på väg att förloras.

Det här var en liten presentation av den alawitiska befolkningen, men långt ifrån fullständig.
Finns det någon som vet mer, så är ni välkommmna att höra av er så lägger vil till i ett nytt inlägg.

Read Full Post »

 

Hezbollah, Guds Parti, är en av stödtrupperna till den fascistiska Assadregimen, den andra är Iran genom sitt Revolutionsgarde.
Uppgifter finns att dessa två aktörer opererar inne i Syrien för att hjälpa sin allierade Assad.

Hezbollah, Guds Parti, vilka är de att ta Gud i sin mun och säga att de är Guds Parti?
Som om Gud skulle behöva ett parti och det säger en hel del om Hezbollah och dess ledare Hassan Nasrallah

Fredagens bomb i Beirut, som dödade Libanons säkerhetschef, Wissam al Hassan, utfördes troligen av Assadregimen eller dess hantlangare i Libanon, nämligen Hezbollah.

Libanons olycka är dess närhet till Syrien och Assad, som ser Libanon som en kolonial konstruktion som egentligen är en del av Syrien och Libanons olycka kommer att fortsätta vara dess olycka fram tills dess att Assadregimen faller.

Faller Assad, faller också stödet till Hezbollah och vad som händer då vet ingen, men troligast är att Hezbollah krymper och kanske marginaliseras, eller så gör dom en helomvändning under galgen då de ser vart åt det lutar och går emot Assad, som Hamas gjorde i början av året.

Iran och dess regim stöder fullt ut Assad och dess revolutionsgarde sägs finnas i Syrien för att just backa upp Assad och Iran satsar stenhårt på att Assad ska överleva, för utan Assad, står Iran isolerat.
Den iranska regimen är lika avskyvärd som Assad och uppgifter jag fått nu på morgonen är att Iran leder avrättningsligan tillsammans med Kina.

Oron i Libanon nu är att oroligheterna ska spridad och strider blossa upp mellan den sunnitiska befolkningen och alawiterna, de som stöder oppositionen i Syrien och de som stöder Assad och stider har brutit ut i den nordlibanesiska staden Tripoli.

Jag skrev alawiterna stöder Assad, jag tror inte det stödet är 100 procentigt och min uppgift nu är att se hur den alawitiska befolkninge ställer sig till Assad.
Självklart är inte alla alawiter för Assad, men de kanske stöder honom av rädsla för vad som skulle kunna komma efter hans fall, man vet vad man har men inte vad man får.

En grupp som kallar sig Fria Alawiter skriver följande:
”Alawiter över hela Syrien, res er tillsammans mot (al-Assads) korrupta familj vars enda mål är förräderi, pengar och makt.”

Fösvinner stödet från den alawitiska befolkningen faller Assad som en sten.

Read Full Post »

För att inte dra på mej all sortens påhopp såsom att jag skulle vara någon anglo/judisk kollaboratör eller gå i amerikanska/israeliska ledband så ska jag klargöra följande.
1. Ja jag har faktiskt blivit anklagad för ovan nämda av någon som inte läst bloggen.
2. Vissa har svårt att se världen med andra glasögon än de vita eller svarta.
Nu till inlägget

Jag har genom åren följt den israeliska/palestinska konflikten, kastats mellan hopp och förtvivlan, känt vrede och sorg och hopplöshet och mycket av mina sinnestämmningar kan ni läsa här på bloggen.

Jag har alltid ansett och anser fortfarande, trots FN och hela världssamfundet, att blockaden av Gaza är kriminell och att Gaza är ett helvete på jorden, ett fångläger.
Jag följde med spänning när Ship to Gaza 2010 försökte bryta blockaden och hjälpa befolkningen i Gaza, men det blev istället en tragedi med mängder av döda, eller mördade av israelisk militär.
Jag blev uppmuntrad av att det skulle göras fler försök att bryta blockaden och när Egypten gjorde sig kvitt Mubarak tänkte jag att nu kommer Rafah-övergången att öppnas och hjälpen komma in den vägen, till israels stora fötret.

På båtarna 2010 följde det med en mängd kända personer och efter tragedin satt många av dem i TV:s morronsoffor och berättade och det var många intervjuer med dessa människor innan tragedin på Mavi Marmara.

Nu med båten Estelle har också ett flertal kända personer följt med och när jag skriver detta har båten bordats av Israel och svenskarna befinner sig i Ashkelon.

Vad jag undrar över är vad dessa kända svenskar har för motiv med resan, om det är i första hand av omtänksamhet om Gaza-borna eller om det är för deras egen publicitet.

Varför jag undrar är därför att om man nu vill hjälpa folket i Gaza så kan jag inte förstå att man än en gång försöker bryta blockaden till sjöss istället för att ta landvägen via Egypten, in i Gaza via Rafah, den övergång som Israel inte har kontroll över.

Jag förstår att man får stor publicitet om man försöker bryta blockaden till sjöss, men nu är Estelle i israeliska hamn, allt det som finns ombord till de behövande i Gaza omhändertaget av Israel och de stora förlorarna är än en gång Gaza.

Varför då denna tystnad om Syrien, Varför inga hjälpsändningar till Homs, Aleppo, Idlib?

Svaret på frågan är att det är INBÖRDESKRIG i Syrien, men om man nu inte vill bege sig in i Syrien så finns stora flyktingläger i Jordanien, Turkiet och Libanon.
Kanske, men bara kanske, ses det inte som särskilt spektakulärt att ta sig till ett flyktingläger, fast befolkningen där är i ett skriande behov av hjälp.
Jag tror ändå att det skulle kunna gå att få in hjälp in i Syrien, då i områden som kontrolleras av rebellerna och det är en sak som kommer att undersökas närmare. Jag kommer aldrig att kräva att andra gör den resan utan att jag själv försökt först.

Jag har, som jag skrivit i tidigare inlägg, tagit beslutet om att försöka dra igång en kampanj för att belysa och göra Syrien mer känt och kanske i förlängningen dra igång något som liknar Ship to Gaza, fast då till Syrien.

Jag tillhör inte den skara människor som sitter här på kammarn och tycker andra ska göra, jag vill delta själv, tillsammans med andra som brinner för det syriska folket.

Till sist en video från helvetet i Homs, den totala förstörelsen, skapad av fascistregimen Assad och hans krigsmaskin. Homs är dagens Guernica, också den sönderbombad av fascister.
Hur kan världen vara passiv, hur kan vi vara passiva, kan du vara passiv?

Read Full Post »


Rwanda 1994– På 100 dagar mördas nästan 1000 000 tutsier av hutuer.
Srebrenica 1995–  På några dagar mördas 8000 muslimska män och pojkar av bosnienserbisk milis.

Båda gångerna sade världssamfundet-ALDRIG MER!!!!!

Syrien 2012– Under upprorets 18 månader har 25 000 män, kvinnor och barn dödats, mestadels av fascitregimen och våldet ökar månad för månad och vad gör världen nu? INGENTING.

Assad-regimen flygbombar de syriska städerna alltmer nu, bl a Damaskus och Aleppo och varje dag dödas mellan 100-300 människor, när regimen urskillningslöst bombar hyreshus.

Lika skyldiga som Assad-regimen är dess skyddslingar, Ryssland, Kina och Iran som förser fascistregimen med vapen och effektivt blockerar FN Säkerhetsråd.

Men de som säger sig stödja revolutionen, Syriens Vänner, bestående av bl a USA och EU säger i ord att de stöder revolutionen och att Assads tid är uträknad, men det är ett stöd bara i ord ord ord.

Som var fallet i Rwanda, Srebrenica och nu Syrien, sitter västvärlden på åskådarläktaren och tittar och man kan nästan höra den säga: ”Låt dem slå ihjäl varann”.
– I Rwanda var det afrikaner som mördades, i Srebrenica var det muslimer som mördades och nu i Syrien är det igen muslimer som mördas.

När jag i framtiden åker till ett muslimskt land kommer jag och det med rätta, att känna skam, att jag kommer från den del av världen som kunde ha förhindrat mördandet i Syrien, men lät mördandet fortgå.
Jag skäms över västvärlden, jag skäms över EU, som jag en gång röstade ja till att vi skulle gå med i.

Likt Israels bombningar av Gaza 2008 känner jag ursinne och hat över Assad-regimens mördande, att se videor av dödade och skadade barn får mitt blod att koka och hatet känns obeskrivligt, hur kan man stödja denna mördarregim.

Jag känner också hat över Assad-regimens skyddslingar, Ryssland, Kina och Iran, som har makt att stoppa mördandet, men låter egna intressen gå före syrierna.

Men jag känner också ett växande hat mot de stater som säger sig stödja revolutionen, men väljer att inte stödja rebellerna fullt ut, med bl a vapen.

Ryssland  förser fascitregimen med vapen och ammunition, Mig-plan och helikoptrar.
Det kommer också många rapporter om iranska revolutionsgardister, stridandes på Assad-regimens sida.
Mot detta står rebeller, vars vapen mest är från deserterade soldater och vapen insmugglade från Turkiet och Libanon.

Ryssland och Iran förlängre Assads överlevnad och med det fortsätter mördandet dag efter dag. Varför??
För att Ryssland vill fullfölja sina vapenleveranser och Iran inte vill förlora en allierad i området, business as usuall. Då spelar inte några tusen syrier någon som helst roll.

Vissa tror att USA;s passivitet beror på det amerikanska presidentvalet i november, att inget sker innan valet.
Om något skrer efter valet står skrivet i stjärnorna,men under dessa två månader kommer kanske 1000, eller 2000 eller kanske 3000 män kvinnor och barn till att mördas.
Så lite är ett syriskt liv värt i västs ögon, att man kan offra dessa innan man går till handling.

Så här står det i FN stadgan om Humanitär Intervention:
”Med humanitär intervention menas fall då en eller flera stater utan stöd från FN:s säkerhetsråd, eller ”inbjudan” av den berörda staten själv, ingriper militärt i en annan stat för att skydda invånarna mot omfattande brott mot mänskliga rättigheter”

Mera självklart än i fallet Syrien finns inte, där landets regim brutalt mördar sin egen befolkning.
Assad kommer inte självmant att sluta bomba sin egen befolkning utan han kommer att sluta då:
1. Ryssland drar tillbaka sitt stöd.
2. Militärkupp av den syriska armén
3. Att Assad mördas.
4. En multinationell intervention

Vilket av scenariona som är bäst är självklart de tre första, men om inte så förordar jag  det fjärde alternativet.
Mördandet av det syriska folket måste upphöra och regimen måste krossas, en gång för alla och dess ledare ställas inför rätta i Haag.

En regim som Assad borde inte få finnas på denna jord och den måste utplånas.

Read Full Post »

Saladin, Selah’edînê Eyubî,  سه‌لاحه‌دین ئه‌یوبیpå kurdiska, صلاح الدين يوسف بن أيوب‎ på arabiska, var muslimernas högste ledare under det tredje korståget och han dog i Damascus 1193.
Salah ad-Din betyder ”Trons rättskaffenhet. Källa Wikipedia.

Varför skriver jag om Saladin?
Striderna i stadsdelen Salahedin i Aleppo bär hans namn och rebellerna i den Fria Syriska Armen FSA, har dragit sig tillbaka från Salahedin efter krafigt bombardemang och flyganfall från fascistregimen.
Man har flygbombat Salahedin med MIG och helikoptrar och skjutit med luftvärn in i stadsdelen, men man har inte gått in med soldater än och det verkar ha olika förklaringar.

Att gå in i en stad med trupp är alltid riskabelt, då är det mer riskfritt att beskjuta staden från luften och med artilleri.

Men varför dröjer ett markanfall?
Enligt uppgifter är orsakerna främst två.
Dels är man rädd för att förlora mängder med soldater då ett intåg i en stad alltid är vanskligt och ensligt flera uppgifter är moralen låg inom den syriska armen, då främst bland infanterisoldater.
Den andra orsaken är att man är rädd för stora deserteringar.
Att desertera i stadsmiljö är mycket lättare än i öppen terräng, då man snabbt kan försvinna i gränder med sig själv och med vapen och sedan ansluta sig till rebellerna.

Att FSA har dragit sig tillbaka från Salahedin, betyder inte att de gett upp Salahedin, då stadsdelen ännu inte är befäst av den syriska armén.

Aleppo verkar idag vara delad i två, där fascitregimen har ena halva och rebellerna den andra halvan och utgången verkar helt oviss.

Om man går efter styrkeförhållanden är den syriska armén vida överlägsen med vapen och personal.
Den syriska armén förfogar över minst 300 000 man och beväpningen är överlägsen rebellerna.
Rebellerna samlar kansle 70 000 man, bestående i deserterade soldater och befäl och vanliga människor som tagit till vapen.

Runt Aleppo har regimen samlat kanske 20 000 man och med MIG planen och de moderna helikoptrarna borde slaget vara förlorat för rebellerna som kanske samlat 7000 man inne i Aleppo och beväpningen består främst av Kalascnikov och RPV.
MEN där armén är överlägsen i vapen och manskap är rebellerna överlägsna i moral och engagemang och att de sitter i stadsmiljön som är svår att inta.

Det är också viktigare för fascistregimen att inte förlora Aleppo, än det är för rebellerna att vinna Aleppo och det är av två orsaker.

Visst vill FSA vinna Aleppo, det skulle betyda att de riktar ett hårt slag mot fascitregimen och kan ha Aleppo som bas för vapeninförsel och att deserterde soldater och befäl och medlemmar i regimen säkert kan få en fristad då de bestämmer sig för att hoppa av.
Aleppo ligger nära den turkiska gränsen och är strategiskt viktig för rebellerna för att få in förnödenheter och kan bli den bas som rebellerna behöver för att störta fascitregimen i Damascus.

Skulle Assad förlora Aleppo är nog slaget förlorat och fascitregimens fall är oundvikligt.
Men även om fascitregimen lyckar erövra Aleppo, krävs det så mycket för att behålla staden att FSA kan inta andra städer i Syrien och på sikt kanske ta striderna till Damascius igen.

Den syriska armén är så utsträckt idag att den omöjligt kan kontrollera hela Syrien och det blir då en katt och råtta lek där den syriska armén slåt ner motståndet i en stad, för att sen måsta förflytta sig till en annan stad med nya strider och då kan FSA återvända till dessa städer de just förlorat.

För den syriska armén blir ju detta ohållbart i längden och moralen skjunker deserteringarna ökar, både inom militären som inom regimen.

Striden om Aleppo lär pågå länge än och många fler offer kommer att krävas och ingen vet när fascitregimen faller, men tiden talar emot dem och ju längre det tar för armén att inta Aleppo, ju starkare blir rebellerna och folket som ser att det går att rubba denna förhatliga regim.

Att se sitt eget flygvapen beskjuta sin egen stad med raketer, att se sin egen armé beskjuta staden med artilleri och stridsvagseld, att se denna skoningslösa beskjutning, det väcker till sist även den del av befolkningen i Aleppo som inte velat ansluta sig till revolutionen, att inse att denna regim är en sjuk regim.

Varje granat, varje raket regimen skjuter iväg mot Salahedin och andra stadsdelar i Aleppo är en spik i den kista som tillsist begraver fascitregimen.

Ryssland, Kina, Iran.
Dessa tre länder är de stora supportrarna till fascitregimen och de ska hållas ansvariga till  det som nu händer i Aleppo.
Ryssland skyller striderna på västmakterna, att de beväpnar rebellerna, men att de skickar vapen och ammunition till fascistregimen är tydligen ok.

Det är kanske inte så förvånande att Ryssland agerar som de gör, de är inte kända för att vara någon försvarare av demokrati och frihet.
Se bara på hur de behandlar sin egen befolkning som demonstrerar, de stiftar nya lagar som gör att man får böta rekordsummor om man demonsterar.
Se också på behandlingen av punkgruppen Pussy Riot, de blev åtalade för arekränkning.

Så Ryssland och Kinas agerande i denna fråga är inte så konstig, inte heller Iran.
Vem glömmer valet 2009, det fuskval som ledde till att pajasen Ahmadinejad återvaldes till president och oppositionen kuvades brutalt.
Den iranska regimen kommer en dag att gå samma öde till mötes som fascitregimen i Damascus, fascitregimer brukar störtas såsmåningom.

Till sist vänder jag mej till er, icke bosatta i Syrien, som stödjer fascitregimen.
Att man gör det I Syrien kan jag faktist förstå, de lever med denna regim varje dag.
Assadregimen är uppbyggd på fruktan och misstänksamhet och ingen litar på någon.
Det finns flera av varann oberoende säkerhetstjänster, inom militären, inom statsförvaltningen, inom Baathpartiet och hela apparaten är uppbyggd på misstänsamhet, tjänster och gentjänster, svågerpolitik, familjetillhörighet.
Misstänksamheten, paranojan, liknar i mångt och mycket det gamla DDR och dess säkerhetstjänst STASI, som säkert stått som förebild för Assadklanen.

Hur många I Syrien som verkligen stöder Assad vet vi inte, men många ”stöder” regimen för sin egen överlevnad, precis som i gamla Sovjetunionen.

Men till er i trygga Sverige, som stödjer Assad, er kan jag verkligen inte förstå.
Ni säger till mej och andra som stödjer revolutionen att vi är i klorna på väst och judiska intressen och i samma mening åberopar ni era egna säkra och trovärdiga källor, såsom PressTV, den iranska regimens megafon, vars trovärdighet kan likställas med den gamla sovjetiska nyhetsbyrån TASS, eller det styrande sovjetiska kommunistorgan PRAVDA.

Ni Assadkramare i Sverige, vad känner ni när ni ser beskjutningen av Homs, Hama, Rastan och nu Aleppo?
Hur känner ni för en regim som bombar sina egna städer?
Hur kan ni ens tro på fascistregimens propaganda att det är ”beväpnade gäng och terrorister” som varit igång i 1.5 år i Syrien?
När ni ser demonstrationer i Daara, Homs, Idlib, Hama, Damascus, Aleppo, Ser ni terrorister och judiska agenter som demonstrerar?

Ni får ursäkta, men jag kan inte ta er på allvar, lika lite som jag kan ta Israelkramare på allvar som försvarar Israels bombningar av GAZA 2008.
Ni är stöpta i samma form, stöpta i trångsynthet, svart o vitt tänkande.
Ni ser inte igenom, ni ser inte människan i demonstrationståget i Damascus, som faktist opponerar mot regimen, som faktist vill ha förändring.
Ni ser inte stolheten och styrkan i ögonen på dessa människor, som nu vågar protestera, när rädslans murar rasat och stolheten gör att de växer hos sig själva.
Jag känner sådan beundran för de syriska folket, stolhet att få se, inte bara en vilja till förändring, en revolution, utan också en revolution inne i dessa människor.
Ju mer fascistregimen skjuter och bombarderar dem, ju mer växer revolutionen i styrka och jag inser vad fattiga ni är, ni Assadkramare, som inte ser och kännerr detta, utan ni lever i er lilla lilla bubbla.

Ni vill beröva dessa människor förändring, varför? Jo, ni vill behålla er bild av Assad som något stort, något revolutionerande, mågot mot USA och väst.
Spräck bubblan tack, och se verkligheten som den är och börja se människan, syriern, som faktiskt vill ha det VI har, frihet och människovärde.

Read Full Post »

Palestinier och syrier demonstrerar i Damascus mot fascistregimen

Labaik Allah

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: