Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Moderaterna’

För att inte dra på mej all sortens påhopp såsom att jag skulle vara någon anglo/judisk kollaboratör eller gå i amerikanska/israeliska ledband så ska jag klargöra följande.
1. Ja jag har faktiskt blivit anklagad för ovan nämda av någon som inte läst bloggen.
2. Vissa har svårt att se världen med andra glasögon än de vita eller svarta.
Nu till inlägget

Jag har genom åren följt den israeliska/palestinska konflikten, kastats mellan hopp och förtvivlan, känt vrede och sorg och hopplöshet och mycket av mina sinnestämmningar kan ni läsa här på bloggen.

Jag har alltid ansett och anser fortfarande, trots FN och hela världssamfundet, att blockaden av Gaza är kriminell och att Gaza är ett helvete på jorden, ett fångläger.
Jag följde med spänning när Ship to Gaza 2010 försökte bryta blockaden och hjälpa befolkningen i Gaza, men det blev istället en tragedi med mängder av döda, eller mördade av israelisk militär.
Jag blev uppmuntrad av att det skulle göras fler försök att bryta blockaden och när Egypten gjorde sig kvitt Mubarak tänkte jag att nu kommer Rafah-övergången att öppnas och hjälpen komma in den vägen, till israels stora fötret.

På båtarna 2010 följde det med en mängd kända personer och efter tragedin satt många av dem i TV:s morronsoffor och berättade och det var många intervjuer med dessa människor innan tragedin på Mavi Marmara.

Nu med båten Estelle har också ett flertal kända personer följt med och när jag skriver detta har båten bordats av Israel och svenskarna befinner sig i Ashkelon.

Vad jag undrar över är vad dessa kända svenskar har för motiv med resan, om det är i första hand av omtänksamhet om Gaza-borna eller om det är för deras egen publicitet.

Varför jag undrar är därför att om man nu vill hjälpa folket i Gaza så kan jag inte förstå att man än en gång försöker bryta blockaden till sjöss istället för att ta landvägen via Egypten, in i Gaza via Rafah, den övergång som Israel inte har kontroll över.

Jag förstår att man får stor publicitet om man försöker bryta blockaden till sjöss, men nu är Estelle i israeliska hamn, allt det som finns ombord till de behövande i Gaza omhändertaget av Israel och de stora förlorarna är än en gång Gaza.

Varför då denna tystnad om Syrien, Varför inga hjälpsändningar till Homs, Aleppo, Idlib?

Svaret på frågan är att det är INBÖRDESKRIG i Syrien, men om man nu inte vill bege sig in i Syrien så finns stora flyktingläger i Jordanien, Turkiet och Libanon.
Kanske, men bara kanske, ses det inte som särskilt spektakulärt att ta sig till ett flyktingläger, fast befolkningen där är i ett skriande behov av hjälp.
Jag tror ändå att det skulle kunna gå att få in hjälp in i Syrien, då i områden som kontrolleras av rebellerna och det är en sak som kommer att undersökas närmare. Jag kommer aldrig att kräva att andra gör den resan utan att jag själv försökt först.

Jag har, som jag skrivit i tidigare inlägg, tagit beslutet om att försöka dra igång en kampanj för att belysa och göra Syrien mer känt och kanske i förlängningen dra igång något som liknar Ship to Gaza, fast då till Syrien.

Jag tillhör inte den skara människor som sitter här på kammarn och tycker andra ska göra, jag vill delta själv, tillsammans med andra som brinner för det syriska folket.

Till sist en video från helvetet i Homs, den totala förstörelsen, skapad av fascistregimen Assad och hans krigsmaskin. Homs är dagens Guernica, också den sönderbombad av fascister.
Hur kan världen vara passiv, hur kan vi vara passiva, kan du vara passiv?

Annonser

Read Full Post »

Duon Juholt/Waidelich presenterade igår, onsdag, ett förslag om att inte höja ersättningarna i A-kassan, behålla RUT-avdraget och göra smärre justeringar i sjukförsäkringen.

Riksdagsgruppen gick i taket och gruppledaren sade att ”skuggbudgetern måste skrivas om”

Vad det hela handlar om är att DUON (se Juholt/Waidelich) vill ändra kurs på Socialdemokraterna och som jag ser det, radera ut det sista av Arbetarpartiet.

Så vad har hänt efter valet 2010:
Jo, först har Miljöpartiet, är själv medlem där, blivit mer av ett stödparti åt den borgeliga alliansen och det ser jag med stigande oro på.
Sen har Socialdemokraterna tagit Alliansens politik mer och mer som sin egen och tagit flera kliv åt höger och lämnat fältet fritt för Vänsterpartiet att bli det vänsterparti de borde vara.

Proppen för Vänsterpartiet hette förut Lars Ohly, men sedan han gjorde det enda förnuftiga, att avgå, tror jag att med rätt ledare, kan kanske Vänsterpartiet bli det verkliga Arbetarpartiet.
Nu är jag inte medlem där, men med Jonas Sjöstedt på posten och med ett alltmer Alliansbetonat Miljöparti, kanske jag tar klivet vänsterut.

Jag ser verkligen inte med blida ögon på att Miljöpartiet samarbetar med Alliansregeringen som helt saknar miljöprofil, försämrar för vanligt folk och som är helt tyst internationellt.

Till det, en Socialdemokrati helt utan visioner och med ett ledarskap som vill föra partiet högerut.
Det ser illa ut för oppositionen och valseger för Alliansen 2014 är nog i det närmaste klart.

Sen har vi Sverigedemokraterna som just haft sitt första avhopp och den avhoppade fortsätter som politisk vilde med 55 000 kronor i riksdagslön, fria resor, fri bostad och fria taxiresor. Jaja, det är svårt att säga nej till det.

Vad visar det här: Att Sverigedemokrater är lika dana kålsupare som alla andra, att makten korrumperar även dem och det visar också hur snabbt man blir en dela av etablisemanget.

Read Full Post »

Bilden ovan visar Dawit Isaak, svensk och eritreansk medborgare, journalist, som suttit fängslad i Eritrea i över 10 år.
Se SVT-filmen om Dawit Isaak här.

Han fängslades på order av Eritreas president Afwerki, som efter 11 september-attentaten i New York, drog åt tumskruvarna och förbjöd all opposition och stängde flera oppsitionella tidningar, bl a den som Dawit Isaak jobbade för, Setit.

Trots allt prat om demokrati, pressfrihet, mänskliga rättigheter, visade sig president Afwerki vara en i raden av despotiska diktatorer, där makten är det heligaste, inte dess befolkning.

Han vägrar Dawit Isaak en fri och rättvis rättegång, han vägrar att tala om var Dawit sitter fängslad och om han överhuvudtaget lever och mot denne despot till president har Sverige i 10 års tid utövat den s.k tysta diplomatin.

Tyst diplomati, som jag uppfattar det, är att inte utåt sett kritisera, fördömma, eller i andra skarpa ordalag, ställa den eritreanska presidenten och regimen i dålig dager för deras agerande och med det tror sig UD och regering att Eritrea ska släppa Isaak.

Men denna tysta diplomati fungerar inte, som jag ser det, när man inte med säkerhet vet var han sitter fängslad eller om han överhuvudtaget lever.
Tyst diplomati är, om ni frågar mej, detsamma som att man skiter i Dawit Isaak och där har jag och de eritreanska myndigheterna en samsyn.

Kolla in Carl Bildts blogg,  inte med ett ord skriver han om Dawit Isaak och det han sade på TV häromdagen om Dawit, just det, tyst diplomati.

Tyst diplomati är inget annat än undfallenhet, rädsla eller likgiltighet och i sanningens namn bör inte bara den svenska regeringen skämmas, även oppositionen bör göra det, förutom Sverigedemokraterna. Varför skulle Sd engagera sig för en svart afrikansk man som i deras ögon gjorde Sverige en välgärning, som självmant lämnade Sverige för Eritrea. För dom får han väl gärna sitta kvar i eritreanskt fängelse.

MEN i övrigt är både regering och oppositionens agerande åt helvete och det är dags nu att överge den misslyckade tysta diplomatin och gå på pudelns kärna vad gäller Eritrea.

Som alla diktaturer har Eritrea en akilleshäl och det är pengar.
Vore Sverige ett land som praktiskt ville leva upp till allt prat om frihet demokrati och mänskliga rättigheter, skulle regeringen nu ställa till ett herrans liv, offentligt och kräva Dawit Isaak fri, om inte, dras EU in i det här och stoppar all ekonomiskt bidrag, lån eller transaktioner från utlandet.

Jag lovar, Dawit är fri inom en månad, men tyvärr har jag inga större förhoppningar om detta och verkligen inte av denna regering som totalt saknar empati och engagemang.
Se bara på hur man behandlat de som varit fosterhemsplacerade, eller de cancersjuka och här ifallet med Dawit Isaak.

Den här regeringen är totalt illutionslös och det borde vara lätt att vara  opposition nu, om inte oppositionen vore lika illutionslös.

Sverige har blivit ett land som bara ser i pengar och som aldrig slår näven i bordet och står upp, utan vi gömmer oss bakom andra och hoppas att de ska göra jobbet åt oss.
Det är en stor skam och därför kommer jag nu engagera mej i Dawit Isaak och knyta kontakter och på den vägen agera blåslampa på denna lama regering.

Kom med ni också och låt inte kampen för mänskliga rättigheter bli annat än tomt prat.

Read Full Post »

Jag vill lämna mitt hemland, där jag är född och uppvuxen och det är en känsla jag haft väldigt länge.
Varför?
Jag är trött på västvärldens levnadssätt, där allt bara handlar om prylar, pengar och alkolhol.

Prylar, pengar och alkohol är det som ska ge vårt liv innehåll och med dessa tre i våra liv, ska  lycka och välstånd råda.
Alkoholen ska få oss att öppna upp  på fredagar och lördagar så vi sen kan stå ut med våra plikter, att få lönen att täcka räkningar, lån och sen resten av månaden. Sen vid nästa lönedag börjar all om igen, månad efter månad, år efter år.

Jag är själv inne i denna cirkel, minus alkoholen och jag är inte nykerist, utan sen 10 år tillbaka dricker jag nästa aldrig och det beror bara på att jag lessnat.
Jag är skitless på alkohol och jag är skitless på att se påverkade och fulla människor varje fredag och lördag.

Sen det här med prylar och pengar, som om man får ta med det när vi en dag står inför vårt skapande. Då betyder det där ingenting, utan vi är alla lika inför vår skapare, sen om vi varit rika eller fattiga, haft senaste platt-tvn eller inte, betyder inte ett dugg.

Sverige och västvärlden tror att övriga världen suktar efter vårat sätt att leva, att vi är normen och alla folks högsta dröm och för vissa är det väl säkert så.
Jag har inget att säga om det, det tänker jag inte kritisera, men VI borde vara mer ödmjuka inför världen och se att det finns kvaliteer och välstånd som mäts i annat än prylar och pengar.

Jag vill mena att vi i Sverige och nu talar jag bara om Sverige, för det är här jag bor och vet hur det är, vi lever i ett rikt land, vad menar pengar och prylar, men i ett fattigt land, själsligt.
Kanske försöker vi fylla det själsliga tomrummet med prylar, pengar och alkohol för att må bättre och för att inte känna hur illa vi mår.

Jag tror det är så enkelt att de vi saknar med ena handen kompenserar vi med den andra och då får vi ingen balans i livet.

Jag följer, som ni kanske vet och ser här på bloggen, utvecklingen i Libyen och Syrien och det engagemanget för att stödja andra människor i deras kamp mot diktatur och orättvisor, har fått mej att blicka ut över världen och inte blicka inåt, i Sverige.
Inte för att jag inte bryr mej om orättvisor här, de gör mig rasande och gör mej bara mer övertygad om att vi lever i ett land som saknar det själsliga.

När jag ser rebellsoldater och civila i Libyen som kastat av sej förtrycket, gjort det som många sa va omöjligt, då blir jag lycklig.
När jag ser dessa människors ögon, hur det lyser stolthet, engagemang och att de nu har Libyens öde i sina händer, då blir jag faktiskt avundsjuk.
Inte på kriget, inte på att de levt i 42 år under en grym diktator, utan den styrka dessa människor nu känner.

I den stunder inser man att dessa människor NU har något vi i Sverige saknar, respekt för varandra, engagemang att göra landet bättre tillsammans.
På det sättet har dom inte den materiella välståndet, men väl det själsliga.

Sen ena annan sak som förundrar mej mycket i Sverige.
Hur kan man reagera så starkt emot om muslimska kvinnor bär niqab för att dölja sitt hår, men är tyst när man ser HM göra reklam på stora reklampelare med halvnakna kvinnor?
Modet för kvinnor ska vara att exponera så mycket av sin kropp som möjligt och det är helt ok, men som sagt, om du döljer den blir det Debatt-program.

Nu tillbaka till min rubrik om att flytta.
Jag menar verkligen det, att jag vill, men det gör jag bara om familjen blir med så klart, men jag har gott hopp, för vi har en samsyn i familjen.

Sen till sist, lite trist men nödvändigt påpekande.

Mitt liv är alldeles för kort för att slösas bort på dumheter så kommentare i stil med ” ja men flytta då till ett muslimland” tänker jag inte kommentera.
Har ni en sådan kommentar på lut vill jag vädja om att ni läser inlägget igen, lutar er tillbaka i stolen och funderar och försöker förstå vad jag vill ha sagt.

Om ni inte kommer på någon annan kommentar än den ovanstående, gå då gärna vidare till en annan blogg.

Till er som håller med eller inte håller med, skriv då gärna, funderingar och reflektioner är alltid välkommna, om det finns en tanke bakom.

Read Full Post »

Här är några citat från den mördade statsministern Olof Palme.
Om den spanska diktatorn Fransisco Franco, efter att han garotterat oppositionella.” Att de får hålla på, dessa satans mördare.

Eller om den tjeckiska marionetten Gustav Husak efter Sovjets invation av Tjeckoslovaken 1968 och det utalande som jag älskar mest av Palme, för det kan verkligen sättas i paritet med vad som händer idag, när man ser dagens diktatoriaska kreatur tala:

Men det är inte för att citera Palme-citat jag skriver detta inlägg, utan det är
för avsaknaden av Palme inom Socialdemokratin som jag skriver detta.
Inte sedan Palmes dagar har någon av (S) ordföranden haft det internationella angagemang som han hade och med Göran Persdson var det en katastrof, där han bl a kallade Kina för ett stabilt och bra land.

Nu med den nye ledare, Juholt, borde man väl kunna få höra kraftfulla uttalanden om det som händer i Syrien eller Libyen, där människor offrar sina liv för demokrati och frihet, en av Socialdemokratins hörnstenar.

Ett av de ben som (S) ska stå på är ju den internationella solidariteten, där (S) alltid och kraftfullt SKA står på folkets sida mot diktauren.
Den senaste tiden, sen Persson-eran, har den internationella solidariteten inskränks sig på att stå vid USA:s sida, men man gör som nu, i fallet med upproren i Jemen, Syrien, Libyen och förut Bahrain, absolut ingenting, man är tyst som muren.

Är det det vi ska se fram emot, att (S) nu vänder bort blicken från världen och blir navelskådare?

Jo fresten, jag har hört Juholt utala sig internationellt.
Det var för några dagar sen då han sa att Sverige INTE ska förlänga sina åttaganden i Libyen!!!!!
Hörde jag rätt?
Jodå, det gjorde jag.
”Sverige ska inte förlänga sina åttaganden i Libyen, vi har gjort vår insats”

Sverige ska alltså lämna och låta andra fixa saken.
Sverige kan kanske tala och protestera, men Sverige ska inget göra, det ska andra göra.

Insatsen i Libyen är en FN angelegenhet och jag är egentligen ingen större vän av FN, men när de nu antligen får arslet ut vagnen och gör något, då ska vi väl va med och bidra, inte lämna.
Skulle va roligt att höra vad den f.d utrikesministern Jan Eliasson säger om Juholts utspel.

Jag tillhörde i unga år den socialdemokratiska sfären som medlem i SSU under Palmes tid som ordförande och var det något man var stolt över som medlem så var det den internationella solidariteten och med Palme.

Det var under den tiden då apartheid rådde i Sydafrika, det libanesiska inbördeskriget rasade, militärdiktatureran avlöste varann i Sydamerika och kapprustningen nådde nya höjde i Europa.

Där fanns Palme som en frisk vind med ett engagemang som saknar motstycke i Sverige, inte de lättviktare som huserar i (S) idag.

Jag har ingen större förhoppning om den nuvarande regeringens engagemang, de måste ju fråga USA och EU först och tyvärr finns inte trovärdigheten inom (S) heller, då (S) blivit som vilket parti som helst.

Det man ser och hör om Juholt väcker inget hopp och engagemang och när han talar om Sverige är det det vanliga tuggandet som ingen längre tror på.

Tur är så har man bloggen  och You Tube, där man kan se att det finns en värld utanför Sverige också, där man kan knyta band och bilda opinion för olika sakfrågor.

Och en sak är iallafall säker
Så länge jag kan skriva och är vid mina sinnens fulla bruk så glömmer inte jag Syrien, Libyen, Gaza, Bahrain.
För hoppet står utanför planeten Sverige, där en värld finns med massor av jobb för oss som hatar diktatur men älskar demokrati och frihet, inte på USA-vis utan på folks vis.
Till sist ger jag er ett Palmetal till, en inspiration om varför Palme var demokratisk socialist, lyssna och njut:

Read Full Post »

Varför hör man inte Juholt, Ohly eller Wetterstrand, kraftfullt skrika ut sitt stöd för demokratikämparna i Syrien?
Varför protesterar inte samma opposition än mer kraftfullt mot Bashar-diktaturens våld mot sitt eget folk?
Både regering och opposition i Sverige pratar sig hesa över mänskliga rättigheter, demokrati och frihet, men när orden ska förvandlas till handling händer inget, då är man tyst.
Jag skäms över mitt lands passivitet, undfallenhet och likgiltighet.

Då man verkligen borde skrika ut sitt stöd, för folket i Syrien, då tiger man.
Allt prat om mänskliga rättigheter och demokrati låter så fint i salongerna, men det är inget annat än tomt prat, betyder ingenting.

Read Full Post »

Nu skriver jag ett inlägg om Sverige och västvärlden och ställer mej denna fråga om vi egentligen är så fria som vi tror i Sverige.

Jag kommer bara att skriva om Sverige i denna inlägg, men det kan kanske gälla hela västvärlden, men nu lever jag här och ser det jag ser och hör det jag hör, så då får det bli om vårt land.

Vi är fria i den bemärkelsen att vi får uttrycka våra åsikter i tal och skrift utan att bli arresterade, vi får demonstrear utan att säkerhetsstyrkor skjuter för att döda som slaktaren President Assad gör i Syrien, vi har tillgång till internet som gör att vi kan söka annan information än den staten och massmedia ger och den rätten och den friheten måste försvaras.

Den ofrihet som jag känner är den mentala ofriheten, om likriktighet, värderingar, att vi i väst är så överlägsna andra kulturer och att västs värderingar ska vara en norm för hela världen.

Ett exempel:
Debatten om burka eller niqab blommar upp då och då i debatten, att kvinnor har för mycket kläder på sig, men det är aldrig någon debatt om att kvinnor exponeras med för lite kläder, att vi i reklam både i tidningar, reklamblad, men också på stora reklampelare på stan ser halvnakna kvinnor göra reklam för HM.

Att unga tjejer idag förväntas ha för trånga och för korta kjolar, åtsittande jeans etc.
Var och varannan dag ser man dessa tjejer och på väldigt många ser man ett obehag att ha dessa kläder, de drar i de korta kjolarna, säkert för att de tycker att de just är för korta, MEN modet och trycket från omgivningen att de ska ha dessa kläder är så starkt att de ändå har det.

Nu är jag inte ute efter att förbjuda eller hindra tjejer att ha dessa kläder, det måste de får välja själva, men det ska vara DERAS val, inte omgivningen eller modeindustrins val.
Kvinnor exponera alltid, vare de har för mycket eller för lite kläder på sig och jag anser att dagens samhälle är ett slags mental diktatur, där vi lever i en bubbla och egentligen inte har något val än att leva efter de normer som samhället har.

Sätter du på radion så råder likriktighet, kanska inte P1 där nyheter och prat är det rådande, men lyssnar du på P3 eller reklamradion är det samma musik och samma jargong var man än lyssnar.
Inom TV är det än värre, där TV3 och TV o Kanal 5 oftast visar en snickarprogram eller hemintredning, trädgår etc.
Likriktigheten är slående, man tror att det är samma kanaler, men glitter och glamour som högsta värde.

När såg du en film eller serie från t ex Japan, Indien, Egypten, Sydafrika?

Med riska att ha missat något, så kan jag säga, ALDRIG.

Det är det jag menar med likriktigheten i Väst, att vi ska stöpas i samma form, ha samma värderinga och se oss själva som norm för alla andra, utan att vara öppna för andra kulturer och andra värderingar.

Jag vet inte vad som är värst, att leva i bubblan och vara omedveten om det eller att vara medveten, men inte kunna göra något åt det.
Jag har kommit fram till att det trots allt är bättre att vara medveten om det, för då kan man ställa sig vid sidan om och vända blicken bortom och ta till sig och öppna sina kanaler för annat, än det glitter och glamoursamhälle vi har idag.

När jag ser och följde revolutionen i Egypten, eller ser människor i det befriade Benghazi i Libyen, känner jag en enorm respekt, men också ett avund. för dessa människor har, tillsammans, gjort revolt  och blivit av med sin rädsla och kastat ut diktatorn och man ser i deras ögon och hör när det pratar att de har gjort något stor, för landet, för befolkningen, men också för dem själva. Den stoltheten lyser i derasd ögon.

Det är kanske dags för oss i väst, i Sverige, att revoltera mot den mentala diktaur vi lever under.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: