Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kairo’

I veckan visades ett reportage på Uppdrag Granskning om de två egyptierna, Ahmed Agiza och Mohammed al-Zery som utvisades från Sverige till Egypten i december 2001.

Al Zery släpptes 2003 och hade då inte åtalats eller dömts i en rättegång och Agiza dömdes i en summarisk militärrättegång till 15 års fängelse, men släpptes efter den egyptiska revolutionen.

De har fått 3 miljoner i skadestånd för behandlingen på Bromma flygplats i samband med utvisningen, där inte bara svensk polis och folk från Säpo  närvarade, utan även folk från CIA och den egyptiska säkerhetstjänsten.

Innan avisningen godkändes, skrevs en överenskommelse på av den ökände säkerhetschefen i Egypten, Omar Suleiman, om att männen inte skulle utsättas för tortyr, men redan på planet ner slogs de blodiga och tortyren fortsatte sedan i den egyptiska säkerhetstjänstens högkvarter Amn Al Dawla i Kairo.
Som en egyptisk journalist så riktigt påpekade, ”Suleiman visste att överenskommelsen inte var värt pappret det skrevs på och Suleiman visste att den svenska regeringen visste det och att den svenska regeringen visste att Suleiman visste att de visste”

Kort efter avvisningen skickade Mubarak ett tackbrev till den svenska regeringen för ” att de rakryggat och modigt sakickat dessa två män tillbaka till Egypten”.

Den här affären är inget som bara kan klandras den dåvarande socialdemokratiska regeringen, utan även den nuvarande, som mörkar och hindrar männen att återförenas med sina familjer i Sverige.

De försökte 2009 att få uppehållstillstånd i Sverige, men den borgerliga regeringen avslog deras ansökan, utan någon annan motivationa, än att det fortfarande är en säkerhetsrisk.

I en rättstat, har de anklagade rätt att få veta vad de anklagas för, så att de tillsammans med sina adnokater kan bemöta anklagelserna, men i detta fallet vet de båda männen inte varför de anses vara terrorister och därmend en säkerhetsrisk.

Efter 2001 och terrorattacken mot New York höll president Bush ett tal där han sade att ”antingen är ni för oss eller emot oss” och det verkar som att länder i framförallt västvärlden ville visa USA sin lojalitet och för att visa den lojaliteten fick inte något komma emellan, såsom mänskliga rättigheter eller rättssäkerhet.

 Jag skäms över den dåvarande sosseregeringen och jag skäms över den nuvarnde borgerliga regeringen, som faktiskt skämmer ut Sverige i den övriga världen.
Dessa två regeringar har visat att allt prat om att stå upp för mänskliga rättigheter, demokrati, rättssäkerhet, bara är tomt prat.

För när det gäller något mycket större, som att krypa för supermakten USA, då kan man bryta mot dessa värderingar och sen gömma sig bakom sekretessen och hemlighetsmakeriet,

Jag fortsätter följa detta och återkomer.

Annonser

Read Full Post »

I skrivandes stund, 100 000 demonstranter på Tahir torget i Kairo och i morgon planeras en miljonmarch mot regimen och president Mubarak.

Folket har tröttnat och det är nu eller aldrig att bli av med en avskydd diktator och hans hantlangare.
Folk har brutit igenom den mur av rädsla som funnits och inget skrämmer dem längre, inte den hatade polisen, som de faktiskt har jagat iväg under demonstrationer förra veckan.
Inte heller den våg av plundrare, som många misstänker är civilklädda poliser och partifolk från Mubaraks regim, skrämmer folket utan de bildar medborgargarden som tillsammans med militären ,som är utposterade i stan,  tagit ansvar och hindrat det kaos som Mubarak hade hoppats på.

Nu är den hatade polisen ute på gatorna igen, dock inte på Tahirtorget.

Nu formerar sig oppositionen i sin kamp mot diktaturen och talesmannen är den förre IAEA-chefen, Muhammed ElBaradei som tillsammans med det Muslimska Brödraskapet utgör stommen, tillsammans med demonstranterna och folket, i kampen mot Mubarak-regimen.

Nyckelrollen har militären och vad de gör kommer att avgöra om Mubarak faller eller klamrar sig kvar vid makten.
Den egyptiska militären är inte som Burmas armé, som utan att tveka skulle skjuta in i folkmassan och ställa till med massaker.
De egyptiska soldaterna kommer från den underklass som nu protesterar.

Högst upp i militärledningen är stödet för Mubarak starkt, för han föder de höga officerarna, som mest ser till sina egna fördelar än folkets och dessa officerare skulle gärna ta i med hårdhanskarna mot demonstranterna, MEN och det är nu detta MEN kommer in.
De som ska verkställa dessa stjärnprydda herrars order, nämligen soldater och deras befäl, är på en annan nivå, närmare folket och jag tror att de helt enkelt skylle vägra lyda order och göra myteri.

Det är mot denna bakgrund som detta inte redan skett, Mubarak-regimen litar inte på fotsoldaterna och därför pågår detta  dödläge nu.

Jag tillhör dem som med stor entusiasm såg att Barak Obama blev vald till president och jag hade stora förväntningar att han verkligen skulle innebära förändring, men så blir det inte.

När man nu hör Obama-administrationen och utrikesministern Clinton betona sin vänskap med Mubarak, vilken viktig allierad han är i ”kampen mot terrorismen” , som bidrar till ”stabilitet och demokrati”

Vore Obama en president för förändring så skulle han ringa Mubarak och säga -”Lyssna på ditt folk, de vill inte ha dej kvar som president, AVGÅ”
Skulle detta samtal agt rum hade Mubarak varit i Saudiarabien nu och folk hade dansat på gatorna efter att en hatad diktator fallit.

Men som sagt, Obamas förändring är bara tomt prat, han vill tuta i oss att USA kan och vill förändras, men det är bara ordbajs, det betyder ingenting, för när det verkligen gäller så skiter USA i demokrati och mänskliga rättigheter, det skiter i det egyptiska folkets längtan efter demokrati, de bryr sig bara om stabilitet, kosta vad det kosta vill.
Så Obama är som vilken annan amerikansk president som helst, det gäller bara att se igenom den fasad han försöker bygga upp, om att han är för förändring.

Sen måste jag nämna den svenska rapporteringen av det som händer i Egypten.
När man törstar efter nyheter, när man vill veta det senaste, då är det korta inslag och sen över till andra nyheter.
Mitt råd: Skippa SVT och TV4 och gå in här, på Al Jazeera, där är allt live.

Israel är ju också rädda för vad en förändring i Egypten innebär och det är ingen hemlighet att deras bästa vän, förutom USA är Mubarak.
Mubarak hjälper Israel att svälta ut sitt eget broderfolk, palestinierna i Gaza, för några miljoner dollar.
Israel, som alltid skryter om att de är den enda demokrati i området, stöder en despot, en kallhamrad diktator, det säger mycket om sioniststaten.

De närmaste dagarna kommer  att avgöra vad som kommer att ske i Egypten och jag hoppas verkligen, att detta modiga och beundransvärda folk når sitt mål, att störta Mubarak.
Vad jag förstått kommer de aldrig att ge sig med mindre än att denna avskvärda diktator försvinner med familj och regim och att fria och demokratiska val hålls.

Ska denna protestvåg krossas, måste det ske med kraftigt militärt våld och jag tror inte ens det skulle lyckas, för som jag skrev ovan, de som skulle utföra ordern, skulle vägra.

Jag skulle också önska att en protestvåg skulle skölja över Mellanöstern, att despoter i Damaskus,  Amman,  Khartum, Alger, Rabat, Tripoli och Teheran, skulle störtas, för de folk som så väl är värda friheten.
Men det är nog inte realistiskt att tro på denna dominoeffekt, inte än i allafall och iallafall inte i Syrien och Iran.

To the egyptian people: Your will have your rights..one way or another
We support you, we admire you, we honour you
A unite people can never be defeated

                                                Take whats yours!!

Read Full Post »

President Obamas tal i Kairo den 4 juni 2009

Låt mej först göra en sak klart för er.
Jag har aldrig haft förtroende för någon amerikansk president, vare sig han varit demokrat elller republikan, men sedan Barack Obama började sin presidentvalskampanj för några år sedan och jag hörde hans tal, så började faktiskt ett litet litet hopp födas.

När han sedan blev nominerad och sedan vald så var det verkligen historia som skrevs och förhoppningarna va så stora.

Nu har han suttit i 5 månader och jag måste erkänna, jag har förtroende för Barack Obama.
Han är den förste president jag vet, som vet om världen utanför USA, vet eftersom  han bott i ett flertal länder i Asien och Afrika:

Det kommer att ta en eller två presidentperioder att reparera det som Bush/Rumsfeldt  åstakom, men Obama har kommit en liten bit på väg och det viktigaste, han gör rätt saker.

Ingen tror väl att USA någonsin kommer att bryta banden med Israel, men hans resa till Kairo och sedan till Tyskland, utan att passera Israel, är en klar markering till Israele att nu väntar tuffa tider för Benjamin Netanjahus-regim.

Israels regering är den mest fientliga mot palestinier som suttit på länge och då var Olmert regimen mitt största hatobjekt, men denna regim är nog snäppet värre, men en rasist som utrikesminister, Avigor Lieberman.

Vad jag saknade i Obamas tal var en tanke och en väg för det isolerade Gaza, helvetet på jorden, det sa han inget om och det är en besvikelse, men han är på rätt väg.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: