Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘EU’


Rwanda 1994– På 100 dagar mördas nästan 1000 000 tutsier av hutuer.
Srebrenica 1995–  På några dagar mördas 8000 muslimska män och pojkar av bosnienserbisk milis.

Båda gångerna sade världssamfundet-ALDRIG MER!!!!!

Syrien 2012– Under upprorets 18 månader har 25 000 män, kvinnor och barn dödats, mestadels av fascitregimen och våldet ökar månad för månad och vad gör världen nu? INGENTING.

Assad-regimen flygbombar de syriska städerna alltmer nu, bl a Damaskus och Aleppo och varje dag dödas mellan 100-300 människor, när regimen urskillningslöst bombar hyreshus.

Lika skyldiga som Assad-regimen är dess skyddslingar, Ryssland, Kina och Iran som förser fascistregimen med vapen och effektivt blockerar FN Säkerhetsråd.

Men de som säger sig stödja revolutionen, Syriens Vänner, bestående av bl a USA och EU säger i ord att de stöder revolutionen och att Assads tid är uträknad, men det är ett stöd bara i ord ord ord.

Som var fallet i Rwanda, Srebrenica och nu Syrien, sitter västvärlden på åskådarläktaren och tittar och man kan nästan höra den säga: ”Låt dem slå ihjäl varann”.
– I Rwanda var det afrikaner som mördades, i Srebrenica var det muslimer som mördades och nu i Syrien är det igen muslimer som mördas.

När jag i framtiden åker till ett muslimskt land kommer jag och det med rätta, att känna skam, att jag kommer från den del av världen som kunde ha förhindrat mördandet i Syrien, men lät mördandet fortgå.
Jag skäms över västvärlden, jag skäms över EU, som jag en gång röstade ja till att vi skulle gå med i.

Likt Israels bombningar av Gaza 2008 känner jag ursinne och hat över Assad-regimens mördande, att se videor av dödade och skadade barn får mitt blod att koka och hatet känns obeskrivligt, hur kan man stödja denna mördarregim.

Jag känner också hat över Assad-regimens skyddslingar, Ryssland, Kina och Iran, som har makt att stoppa mördandet, men låter egna intressen gå före syrierna.

Men jag känner också ett växande hat mot de stater som säger sig stödja revolutionen, men väljer att inte stödja rebellerna fullt ut, med bl a vapen.

Ryssland  förser fascitregimen med vapen och ammunition, Mig-plan och helikoptrar.
Det kommer också många rapporter om iranska revolutionsgardister, stridandes på Assad-regimens sida.
Mot detta står rebeller, vars vapen mest är från deserterade soldater och vapen insmugglade från Turkiet och Libanon.

Ryssland och Iran förlängre Assads överlevnad och med det fortsätter mördandet dag efter dag. Varför??
För att Ryssland vill fullfölja sina vapenleveranser och Iran inte vill förlora en allierad i området, business as usuall. Då spelar inte några tusen syrier någon som helst roll.

Vissa tror att USA;s passivitet beror på det amerikanska presidentvalet i november, att inget sker innan valet.
Om något skrer efter valet står skrivet i stjärnorna,men under dessa två månader kommer kanske 1000, eller 2000 eller kanske 3000 män kvinnor och barn till att mördas.
Så lite är ett syriskt liv värt i västs ögon, att man kan offra dessa innan man går till handling.

Så här står det i FN stadgan om Humanitär Intervention:
”Med humanitär intervention menas fall då en eller flera stater utan stöd från FN:s säkerhetsråd, eller ”inbjudan” av den berörda staten själv, ingriper militärt i en annan stat för att skydda invånarna mot omfattande brott mot mänskliga rättigheter”

Mera självklart än i fallet Syrien finns inte, där landets regim brutalt mördar sin egen befolkning.
Assad kommer inte självmant att sluta bomba sin egen befolkning utan han kommer att sluta då:
1. Ryssland drar tillbaka sitt stöd.
2. Militärkupp av den syriska armén
3. Att Assad mördas.
4. En multinationell intervention

Vilket av scenariona som är bäst är självklart de tre första, men om inte så förordar jag  det fjärde alternativet.
Mördandet av det syriska folket måste upphöra och regimen måste krossas, en gång för alla och dess ledare ställas inför rätta i Haag.

En regim som Assad borde inte få finnas på denna jord och den måste utplånas.

Annonser

Read Full Post »





Revolution continue

Read Full Post »


Den syriska revolutionen är långt ifrån i hamn och mycket blod och förtvivlan återstår innan fascistregimen är störtad, vilket jag tror kommer att hända förr eller senare.

Men mitt ibland all denna förtvivlan och onska,  som vi som följer Syrien dagligen möter, så blir jag ändå hoppfull då jag ser videos, som denna ovan.
Att syrierna, detta modiga och stolta folk, som trots att de möter så mycket våld från staten och dess hantlangare, typ Shabiha, ändå står upp och med stolthet fortsätter protesterna.

Jag tror inte det finns något vackrare än folk som fått nog av diktatur och förtryck och säger NOG, nu räcker det.
Och kraften i det ser vi nu på olika ställen i Syrien, men mest hoppfullt är ändå när det sker i Aleppo och Damascus, dessa två städer som måste tippa över till revolutionen för att den ska lyckas.
Och sakta men säkert sker det, där protesterna ökar i styrka och regimen blir allt mer desperat.

Motvikten till det hopp jag ser i Aleppo och Damascus, samma hat och ilska känner jag när jag ser regimens brutala beskjutning i staden Homs.
Om man vore tveksam till vilken sida man borde stödja, så borde bilderna från Homs förskräcka alla och man undrar hur en regim är funtad som beskjuter sin egen befolkning.

Beväpnade gäng och utlänska terrorister är regimens återkommande mantra och visst finns det utlänska terrorister i Syrien nu, men inte i den omfattningen som regimen hävdar.
Och ändå, att man beskjuter stadsdelar i Homs med artilleri, rätt in i husen, bevisar bara den syriska regimens totala förakt för sin egen befolkning.

Den ska sitta tyst i båten medan Assad-klanen ska styra och leva sina liv i lyx och flärd och i Assad-familjens värld finns ingen opposition, som kan hota deras ställning.
Visst hölls det parlamentsval för någon månad sedan, men det är bara kosmetika och är inget allvarligt hot mot Assad-klanens maktställning.

Hörde igår på radion en Assad-kramare som säger sig ha valt att lita på den syriska pressen i denna konflikt och han undrade vad de syriska massmedierna har att vinna på att inte berätta sanningen om vad som händer i Syrien.

Syrien är i sin politiska struktur uppbygg efter Sovjetisk modell, där kommunistpartiet var det enda tillåtna och där den kommunistiska sanningen var den enda sanningen.
Både den sovjetiska och nu den syriska pressen och TV har en enda uppgift, att sprida de styrandes sanning och på det sättet ha kontroll över ”sanningen”

Både i fd Sovjetunionen och nu i Syrien har befolkningen levt i en bubbla, skapad av de styrande för att på det sättet kunna kontrollera ”sanningen” och därigenom kunna kontrollera ”verkligheten”.

Nu rämmnar denna ”verklighet” i Syrien, på samma sätt som den rämmnade i f.d Sovjetunionen och det betydde början till slutet för kommunistpartiet i Sovjetunionen och det betyder också början till slutet för Baath-partiet i Syrien.

Vi kan också dra paraleller till en annan konflikt som var på agendan under 1990-talet, nämligen sönderfallet av f.d Jugoslavien och det blodiga inbördeskrig som pågick fram till 1995.

På samma sätt som Assad nu med näbbar och klor, i sin iver att sitta kvar, spelar ut det sekteristiska kortet, på samma sätt spelade den dåvarande ledaren i Serbien, Slobodan Milosevic ut detta kort, i hopp om att kunna vinna.
Under inbördeskriget stred serber, kroater och muslimer mot varann, men som i f.d Jugoslavien var det vanligt med blandäktenskap mella muslimer och serber/kroater.
Den s. k etiska identiteten var inte så viktigt för folk under Jugoslavien-epoken, men i och med Milosevic är nu fd Jugoslavien uppdelat i etiska länder.

Historen går alltid igen och nu ser vi att Assad spelar ut det sekteristiska kortet på samma sätt som Milosevic, i hopp om att kunna få detta uppror emot honom att utvecklas till ett inbördeskrig mellan olika folkslag.
Assad kanske vet innerst inne att loppet är kört, men han ska innan han försvinner, sätta Syrien i brand.

Känns historien igen, javisst, historien går alltid igen och vi vet också av historien att diktaturer alltid krossas, förr eller senare.

Den kraft som finns i revolutionen idag, kommer att öka och dra med sig fler och fler och det är bl a det som sker nu i städerna Aleppo och Damascus,

Varför ska inte det syriska folket få leva i frihet och demokrati?

Assad-regimen är ingen demokratisk regim och kommer aldrig att bli det, det är en fascistisk regim, skapad av egna särintressen och den kan bara hållas vid makten med våld och fruktan.
Den är också uppbyggd runt familjen Assad och försvinner Assad, försvinner regimen.

Så de som stöder denna regim och som inte lever i Syrien, lever i någon slags revolutionär dröm, där Assad-regimen skulle vara något slags motståndskraft mot Israel.
Undra om någon av de Assad-kramare som lever i Sverige skulle vilja leva i Syrien under denna regim, tror jag inte.

Assad-regimen är inte och kommer aldrig att bli och har aldrig varit någon motkraft till Israel, Assad-regimen är en fascitregim som plågar sin befolkning.

Jag är inte och har heller aldrig varit någon anhängare av Israel och jag tillhör den skara som anser att staten Israel alrig borde ha skapats, så någon Israel-kramare är jag inte, det är bara att läsa tidigare inlägg här på bloggen.

Till sist går det inte att skriva om Syrien utan att skriva om FN och Ryssland.
FN visar här sin totala oförmåga att agera och FN är inget vi ska hoppas på i fallet Syrien och anledningen är uppbyggnaden av FNs Säkerhetsråd, en relik från det kalla krigets dagar, där 5 permanenta medlemmar har VETO.

Att VETO fortfarande finns dettaår 2012 visar bara på att inget förändras och inget kommer att förändras i FN, värför skulle dessa 5 permanenta medlemmar ge upp sina VETO.
Så trort pompösa och vackra tal i FN kommer händelser som Rwanda, Darfur och det som händer i Syrien nu att hända igen io framtiden.

Ryssland-Putin, mitt hatobekt no 1 sen gammalt och ni som vill veta det jag skrivit om Putin kan gå tillbaka i denna blogg och läsa.
Ni som stöder Assad och som tycker att det är bra att Ryssland-Putin blockerar resolutioner i Säkerhetsrådet mot Syrien, ska beakta att Putin inte gör det för att han tycker speciellt mycket om syrier eller muslimer, han gör det av egna egoistiska skäl, för RYSSLAND.

Han agerar för den ryska flottbasen i den syriska hamnstaden Tartus, som han med näbbar och klor vill bevara och han gör det för sin vapenexport till Syrien, men annars så skiter han i Syrien.
Som jag skrev så har han ingen kärlek till muslimer och det kan stavas TJETJENIEN.
Denna region, bebodd av muslimer, ville bryta sig loss från Ryssland och bilda eget i slutet av1990-talet, men i och med det andra Tjetjenien-kriget som startade 1999 grusades dom planerna och nu sitter en sprattelgubbe i huvudstaden Groznyj, ditsatt av Putin och Ramsam Kadyrov, som sprattelgubben heter, styr på Putin-vis, med fruktan och våld.
Känns igen va, Putin gillar folk som styr med fruktan och våld, som Assad.

 

Read Full Post »

Senast jag var så här ursinnig var efter Israels bombningar i Gaza 2008, där 400 palestinska barn mördades av den israelska militären.

Nu har barn mördats igen, i en massaker i byn al Houla av fascistregimens hantlangare, Shabiha.
Shabiha är en alawitisk paramilitär milis, som går i Bashar al Assads och Baath-partiets ledband och medlemmar i Shabiha har också band till den syriska säkerhetstjänsten.

Den här milisen utför s. k ”dirty works” på civilbefolkninen och kan väl närmast liknas vid tyska SS, som utförde mord, avrättninar, våldtäkter, tortyr på civilbefolkninen i de ockuperade områderna i Europa under andra världskriget.

Shabia har, i fredags massakrerat och avrättat män kvinnor och barn och det vi ser på videon är avrättade barn, skjutna på nära håll av dessa Shabiha.
Dom här barnen är de ”terrorister” som mördaren Assad säger man ska förinta

Idag har vi också nåtts av nyheten om att 13 kroppar hittats i de östra delarna av Syrien, i Deir al Zor. Kropparna visade på bakbundra händer och skott på nära håll mot huvudet, en ren avrättning.

Ingen av oss som följer utvecklingen i Syrien är egentligen överraskad över regimens brutalitet, men det knyter sig i magen och vreden stiger till orkanstyrka i mej när barn drabbas av dessa grymheter.

Det vi nu ser i Syrien är en totalt havererad Annan-plan och den har varit havererad sedan dag 1.
Vi ser Ryssland och Kina, men framförallt Ryssland som backar upp fascisterna i Damaskus till 100% och som faktiskt  sagt rent ut att de inte vill ha en regimförändring i Syrien.
De vill ha kvar fascistregimen Assad, denna mördarregim som förlorat all legitimitet.
Det är väl egentligen inte så konstigt med exKGB-Putin vid rodret i Kreml, ni vet, ränderna går aldrig ur.

För Ryssland är vapelveveranserna viktigare än det syriska folket, så Ryssland är medskyldigt till mördandet i Syrien.
Att de sen ställer upp i FNs säkerhetsråd och fördömmer massakern i Houla är bara kosmetiskt, när det gäller vapenembargo lägger de in sitt veto.

Den här regimen kommer förr eller senare att störtas och vad som händer då med Shabiha och med Assad och hans fascister står bara i stjärnorna, men jag har en känsla av att hämden kommer bli både blodig och brutal, som med Libyens exdiktator Gadaffi utanför staden Sirte.

Lägst i mina ögon är Shabiha-milisen, som med att binda och skjuta små barn i huvudet visar att dessa Shabiha är inga människor och ska inte behandlas som det heller.

Nu har vi kommit till den punkt i Syrien där tal och fördömmanden ska ersättas med handling och det finns bara två alternativ nu när Annan-planen skjutists i sank:
*Ett militärt ingripande under FN-flagg, där målet är att störta Bashir Assad och hans fascistregim, eller…
*Kraftigt öka vapenleveranserna till oppositionen och rebellerna i FSA.

Alternativ ett är tämligen otänkbart, pga Ryssland och Kina, de kommer aldrig rösta för det i FN:s Säkerhetsråd. så kvar finns alternativ två och det är fullt realistiskt.

Som det ser ut nu så kommer våldet att fortsätta i oförminskad styrka för oppositionen kan idag inte störta regimen och regimen kan inte krossa oppositionen.
Men med ökade vapenleveranser till oppositionen och hjälp från omvärlden kan på sikt denna mördaregim störtas, för den måste bort, på ett eller annat sätt.

Argumentet att våldet ökar om oppositionen får mer vapen håller inte, det ser vi i al Houla och att våldet skulle minska om oppositionen slutar med sina protester håller inte heller, det säger alla inom oppositionen, man har inget val än att fortsätta upproret.
Det vore också ett svek mot de tusental martyrer som dött under revolutionen.

Jag skrev i början på inlägget om Israel och deras mördande i Gaza 2008.
Vi var många som protesterade på gator och torg, skrev insändare och vredgades över det israeliska övervåldet.

Jag bara undrar, Var är ni nu?
Var är protesterna på gatorna och torgen, var är engagemanget, var är alla arga insändare?

Är syriska barn mindre värda än palestinska?
Är det ok att den syriska fascistregimen mördar barn, men inte den sionistiska?
I mina öron är det inget annat än hyckleri och det gör mej illamående

Det finns ett romerst uttryck: Den som tiger samtycker-slut citat och det stämmer, tigandet blir till stöd för fascistregimen, mot det syriska folkets längtan efter frihet.

Död åt Bashar al Assad och hans fascistregim
Död åt Shabiha, dessa fega råttor
Död åt Ryssland och Kina

ALLAHU AKBAR-GOD IS GREAT

Read Full Post »


När jag som 17 åring 1977 såg denna föreställning på Ladugårdsgärde i Stockholm, visste jag inte att jag 35 år senare skulle se denna video och tänka tillbaka på den tiden, sjunga med i texten och känna att vi idag, 2012 har exakt samma kamp framför oss som våra förfäder hade för 100 år sedan.

Jag känner en enorm tacksamhet och stolthet och vördnad för dem som startade fackföreningar och arbetarrörelsen, för de hade fått nog, de ville förändra och skapa någonting bättre och framförallt ville de att deras barn skulle få det bättre än dem.

Samma sak ser vi idag i Syrien och i Tunisien, Egypten och Libyen, hur folk har fått nog och vill skapa något bättre.
Det tog lång tid här att skapa ett bättre Sverige  än det var för 100 år sedan, men vi fick det bättre.

Men nu ser vi i Sverige hur klassklyftorna växer, hur fattigdomen brer ut sig, hur hemlösheten ökar, hur rovdriften på de som har jobb ökar och hur de arbetslösa slussas mellan olika åtgärder.
Det är nu som det var för 100 år sedan, arbetsgivarens marknad, där de kan sålla och välja och passar inte galoscherna, så står fler på tur att ta ens plats.

Avsked för 100 år sedan betydde vräkning om du var statare och hade du blivit vräkt hade du svårt att få ett nytt jobb,  du var stämplad och det är exakt samma sak nu, fast med mer raffinerade metoder.

Dåtidens statar system är sedan länge avskaffat, men idag har du andra bojor, ekonomiska bojor.
Har du lån på hus och annat har du inte råd att bli av med jobbet, du vågar inte riskera att bli av med lönen, som du använder för att betala av lånen och boendet.
Blir du avskedad står kronofogden och väntar och missas inbetalningarna hamnar du hos dagens förnedringscentral, nämligen Upplysningscentralen där arbetsgivare och anndra kan se att du har betalningsanmärkningar och då är det kört.
Så det är bättre att hålla käft och kämpa på i löneracet och skita i andra och bara tänka på sej själv.

Men en sak är sig likt, kapitalet
Det är lika människorförnedrande som för 100 år sedan, det är bara det att då fanns inga regler som stramade upp kapitalet.
Men nu håller den här regeringen på att lösa upp tyglarna och släppa lös kapitalet och det gör att klyftorna ökar och rovdriften likaså.

Den som påstår att det inte finns klassklyftor i Sverige vet inte vad de pratar om och de kommer att öka för varje år.

Tänk om vi kunde ena oss, vi som lever som löneslavar, eller arbetslösa, eller sjukskrivna.
Tänk om vi bara fick nog och bestämde oss för att nu får det vara slut på det här.
Kapitalet skulle inte ha en chans
Inte regeringen heller

Tunisierna kunde, jemeniterna likalå, egyptierna kämpar på  och har kommit en bra bit på väg, libyerna med och syrierna håller på, de kommer aldrig att ge sig nu.

Tänk om vi också kunde ta gatorna i besittning, demonstrera, ockupera torgen och kräva förändring, vi skulle segra, jag lovar.

VI ÄRO TUSENDEN

Read Full Post »

Nu har 2011 gått till handlingarna och det är väl inte för inte man kommer att minnas det året med både glädje och sorg.

På det personliga planet gick mina båda föräldrar bort med 7 månaders mellanrum av ålderkrämpor, men trösten jag känner är att de ville somna in och med de krämpor de hade den sista tiden, vet jag att de har det bättre där de är nu, tillsammans.
Till mina föräldrar: Tack för den tid vi fick tillsammans, tack för att ni var världens bästa föräldrar och ni är alltid närvarande i mitt hjärta, Älskar er.
Min sorg över dem är inget jag skriver här, så detta var enda gången de näms här på bloggen.

För utom detta har 2011 varit ett år fyllt med omdaning, men också det sämsta mänskliga egenskaperna, girigheten, men den sparar vi till sist.

Det jag skrivit här på bloggen under detta år är mest upproren och revolutionerna i Tunisien, Egypten, Libyen och det nu pågående upproret i Syrien, som jag hoppas ska sluta med en stor folklig revolution som rämnar den fascistiska Baathregimen över ända, men där är vi inte än.

Tunisien har genomfört sina första demokratiska val och demokratin tar sakta  men säkert sina första stapplande steg och jag tror demokratin kommer att få fäste i Tunisien med tiden.

Egypten störtade Mubarak, men inte hans regim och där har militären f.n makten och vi såg under de sista månaderna nya protester på Tahrir-torget mot militärstyret.
Under protesterna visade både poliser och militärer sitt nakna våld mot de protesterande och visade på att mycket av de strukturer som fanns under Mubarak, lever vidare.Men det egyptiska folket kommer aldrig att ge sej och demokratin kommer att segra även i Egypten.

Libyen har blivit av med Khadaffi som lynchades i sin hemstad Sirte och jag tänker inte här och nu kommentera det, det har jag skrivit i ett tidigare inägg, så är ni intresserade av att läsa det, leta upp det på bloggen.

Nyhetsrapporteringen i från Libyen är knapphändig nu efter regimens fall, men det jag läst är att insamlandet av vapen pågår, men tyvärr finns problem med olika milisgrupper som inte vill släppa kontrollen över delar av huvudstaden Tripoli, så fortsättning följer, men även i fallet Libyen är jag hoppfull om demokratin, men det kommer inte att gå smärtfritt, det kommer bakslag, men libyerna kommer aldrig att låta sig styras av diktatur igen.

Det här är den utrikesploitiska följetongen som jag skrivit om under 2011 och det är inte den jag är arg över, som ni kanske förstår, utan det är den inhemska, den svenska politiken och partierna och bankdirektörerna som gör mej arg.

Hela det politiska etablisemanget hånflinar oss vanliga döingar rätt upp i ansiktet och de tror vi är en skock idioter som man kan lura i vad som helst.
Kanske har dom rätt i att vi är idioter, som låter dom fortsätta och bara knyter näven i fickan, men nu måste detta får ett slut.

Sverige idag är verkligen inget land att känna stolthet över, då det handlar om sjukvård, åldringsvård,skolan, dagis, alltså välfärden.
Är det någon som fortfarande tror att vi lever i ett välfärdssamhälle??

Samtidigt som Carema drar ner på de äldre, tvingar dem att ligga i sin egen avföring i timmar, inte låter dem gå ut för att personalen är för få, samtidigt som detta sker ger Carema stora bonusar till sina chefer och skickar vinsten utomlands.
I stället för att låta kommunen sköta de äldre, låter man riskkapitalister från USA sköta de äldre och jag indrar Varför?
Allt ska tydligeh privatiseras, inget är heligt längre och det har gått så långt nu att UPPHANDLING blivit det viktigaste.

Jag skulle, under mycket tvekan, kunna gå med på en upphandlig i en sektor som inte fungerar, men nu ska ALLT ut, även det som kommun, landsting och stat sköter bra själva.

Att en borgerlig regering stöder detta är inget märkvärdigt, de skiter i vanliga människor, de vill bara att de besuttna och rika ska bli än mer rika och än mer besuttna, men det som gör mej så förbannad är att även oppositionen tycker det.

Jag var tillhelt nyligeh medlem i Miljöpartiet, men efter en del ändringar i deras politik så lämnade jag Mp och är nu partilös.
Mp drev bl a kravet på 30 timmars arbetsvecka, men nu överger man det och sällar sig till de andra partierna och Mp håller mer och mer på att bli ett parti som andra.

Turerna inom S orkar jag inte skriva om, men jag sade när Juholt blev partiledare att det kommer att bli helt omöjligt för S med honom som ledare och det har ju visat sig vara sant.
S  är slut som arbetareparti, de närmar sig mitten där alla andra partier finns.

Det enda ljuset i mörkret är Vänsterpartiet, om det nu blir Jonas Sjöstedt som blir partiledare, jag  ska följa det partiet under året, så får vi se.

Girigheten skrev jag tidigare, en av de sju dödssynderna, men  det verkar inte bekomma toppcheferna inom det svenska bankväsendet.

De stora i Sverige,  Nordea, SEB, Swedbank och Handelsbanken, grinar illa åt sina småkunder, oss vanliga döingar, men öser miljonbonusar över sina chefer, med lyxvåningar och pensionsavtal i mångmiljonklassen och jag är nog inte ensam om att bli spyfärdig var gång någon företrädare för dessa skitbanker har ordet. Ur deras munnar kommer floskler på floskler och man ser verkligen på dem att de skiter i allt annat än sig själva.

Nu har jag i dagarna blivit av med ett billån i en av dessa skitbanker och de har tjänat bra på mej under de 8 åren jag betalat tillbaka.
Ja ja, jag visste om det och det är inte det jag kommenterar nu, men att sitta med dyra lån är detsamma som det statarsystem som farfar levde under för 100 år sen. Jag menar nu systemet, inte levnadsförhållandena.

Att sitta med skulder över öronen, då håller man sej på mattan, man får under inga omständigheter mista jobbet och missar man en enda räkning, om så bara för 50 kronor, hamnar man hos fogden, som nu för tiden inte behöver väcka familjen genom att banka fogdligt på dörren, nej nu är det utbytt mot fönserkuvert, märkta Kronofogdemyndiheten.

Sen får man betalningsanmärkning och hamnar i UC och sen är man portad från all kredit i 3 -5 år.
Hela systemet är uppbyggt på rädsla och oro, att man inte ska protestera mot systemet, utan man ska hållas på mattan och jag tror banne mej att i Sverige har diktatorer funnit sitt stora föredömme.

I Sverige behöver statsmakten inte kväsa uppror och demonstrationer mot systemet , för här protesterar ingen, här demonsterar ingen mot orättvisorna, för ingen orkar, ingen vågar riskera.
Bojorna, de ekonomiska bojorna sitter hårt.

Men vi har ju demokrati säger någon, jag frågar, har vi?
Vi får ju rösta vart 4 år
Ja det är sant, på kapitalistiska partier, på högerpartier och högerpartier, på partier som vill bevara det nuvarande systemet, inga partier vill förändra, ja kanske kosmetiskt, men inte i grunden.

Jag skrev om de arabiska revolutionerna tidigare och i Syrien pågår en revolution som hittils skördat över 5000 döda, mördade av landets säkerhetsstyrkor och armé.
Trots detta växer protesterna bland vanligt folk, sakta men säkert och deserteringar inom armé och säkerhetsstyrkor också, trots att dessa riskerar att avrättas vid blotta misstankar på avhopp.

Om vi i Sverige bara hade några procent av de civilkurage och mod som dessa syriska demokratikämpar besitter, då skulle vi kunna kasta det svenska människoförnedrande  systemet över ända, men vi gör det inte och det ska jag återkomma till i ett annat inlägg.

Read Full Post »

Vaddå, vill jag ha uppror i Europa? Vi har väl ingen diktaur här? Vi lever väl i demokrati och frihet?
Gör vi?

Vi har måhända ingen politisk diktatur ala Syrien, där människor mördas av landets säkerhetstyrkor och militär för att de kräver just frihet och demokrati, men vi lever under en ekonomisk diktatur, som fjättrar oss och krymper våra liv och begränsar vår frihet.

Låt mej ge ett historiskt perpektiv och jämföra med idag.

De flesta har väl hört talas om hur det var i Sverige under 1600-talet och även senare, hur maktens järnnäve sög ut de utarmade folket och om man inte betalade sin skatt till staten, alltså kungen, så kom fogden med sina hejdukar och bankade på dörren.

Hade man inga pengar så tog de säd och annat livsviktigt från bönderna, som då blev ännu fattigare och sedan fick de i predikan i kyrkan veta att ”man ska vara nöjd med sin lott”
Adel, präster, borgare och storbönder var de som hade makten och folket, den lilla människan som fick kämpa för att inte svälta ihjäl, var bara skit i maktens ögon.

Hur har vi det idag då?
Ja, kungen har ingen makt längre, adeln är borta, prästerna för en tynande tillvaro och storbönderna likaså.
Men det som fanns då och nu är STATEN och deras maktbefogenheter är än mer sofistikerade.
Fogden kommer måhända inte idag och bankar på dörren, det behöver han/hon inte längre, idag kommer fogdens järnnäve iform av ett kuvert från inkasso och kronofogdemyndigheten.

Betalar du inte i tid skickas ärenden över till dessa fogdar och betalar du inte då hamnar du i  dagens Gulag, nämligen UPPLYSNINGSCENTRALEN, där de då kommer att stå att man har betalningsanmärkning.

Det betyder att man inte kan hyra lägenhet, ta lån, hyra en dvd och så vidare, man är låst i tre år.
STATEN har hittat nya medel att utöva makt och man kan inte värja sig, misstag godtas icke som skäl.

Med en här jämförelsen vill jag visa att egentligen är inte skillnaden så stor om man jämför 1600-talet med 2011 vad gäller STATEN makt.
Det är bara det att makten är andra idag än då.

Ja men, vi har ju val där vi väljer regering och riksdag.
Måhända gör vi det, men den egentliga makten finns inom finanssektorn, den s.k marknaden.

Det är MARKNADEN som sätter spelreglerna och det är till den som våra folkvalda politiker, med mössan i handen, springer för att göra nöjd.

Effekterna ser man i samhället, där FINANSBOLAG tar hand om våra äldre på äldreboende, eller bedriver friskolor, eller bedriver kollektivtrafik, eller driver annan kommunal verksamhet.
Och dessa FINANSBOLAGs enda intresse är att tjäna pengar till sina aktieägare.

Se bara på bolaget Carema och deras drivande av äldreboende, hur det drar ner på servicen för de äldre, med att de får ligga längre i sängarna, återanvända blöjor och drar ner på personal, allt för att deras aktieägare i USA ska få än mer avkastning.

Det här är bara ett expempel och dagligen får vi se hur sjukt Sveriges s.k välfärd är.
Allt är väl bra så längen man är frisk, men blir man sjuk ska man helst vara rik, för annars sänker Försäkringskassan dej.

Hur länge ska vi knyta näven i fickan? När tar vårt tålamod slut?
Mitt har tagit slut, har ditt??

Till sist en fråga till de Sverigedemokrater som ev läser detta inlägg.
Man hör oftast er säga att man ska vara stolt över Sverige.
Nu vill jag och jag är verkligen nyfiken och vill veta, varför ska jag vara stolt över Sverige?
Jag är stolt över allemansrätten och naturen, det är verkligen något att vara stolt över, men mer då?
Kommentera gärna det, men för inte fram en massa negativa saker om invandring m.m, för det har jag hört till leda, utan nu vill jag höra det possitiva med Sverige.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: