Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Regeringen stramar upp

Tisdag kväll nåddes vi av nyheten att regeringen stramar upp flyktingpolitiken för att drastiskt minska antalet flyktingar som kommer hit.
På två månader har 80 000 kommit och i natt finns det flyktingar som sover ute på gatorna p.g.a platsbrist.

Ser vi till övriga Europa är det Sverige Tyskland och Österrike som tagit emot flest.
Sämst gamla Östeuropa, vilket är skamligt om man ser till ett historiskt perspektiv.
Väst under tiden för järnridån tog emot mängder med flyktingar från Ungern-revolten 1956, Tjeckoslovakien 1968, Polen på 70 och 80 talet och de tackar nu med att säga nej tack, fixa det själv.
Bra, då vet vi det.

Flyktingarna är till största delen från Syrien och de flesta flyr från Bashar al Assad terrorbombningar och i mindre del från Daesh.
Assad är idag, med sina oljefatsbombningar fulla med skrot, de som dödar folk i drivor i rebellkontrollerade områden som Douma utanför Damaskus, Aleppo.
Sen krigets början 2011 har över 250 000 dödats i kriget, de flesta av Assad.
Lägg därtill till de ryska bombningarna nu, som INTE sker mot Daesh utan mot andra rebellgruppers områden, rebellgrupper som bekämpar Daesh.

Det säger lite om Ryssland som ser det viktigaste att massmördaren Assad sitter kvar än bekämpar Daesh.
Förhoppningsvis kommer det efter Paris att bildas en större koalition mot Daesh som tvingar Ryssland att i första hand bekämpa Daesh.

Men Ryssland agerande är inte förvånande för oss som fäljt Ryssland under en längre tid, deras agerande både internt som utanför Ryssland.
Mycket kan man säga om Ryssland, men det här med demokrati och mänskliga rättigheter och tänka på folkets bästa inte kännetecknar dem särskilt mycket.

Så det bästa sättet att hejda flyktingströmmen är att ordna fred i Syrien, det vill flyktingarna själva, de vill återvända till ett Syrien i fred och med Assad och Daesh borta kanske det kan ske.
Men nu verkar det vara totalt krig mot Daesh som gäller och vi får se hur det går, men jag tror inte man kan utrota Daesh bara med flygbomber och risken är stor att bombningarnas resultat blir att än fler rekryteras till Daesh.

Tidstypiskt i vår tid

Läste detta i Metro
Tanten kunde inte ens kosta på sig en ursäkt över sig otrevliga beteende.

Är väl typiskt egentligen i vår tid, där eftertänksamhet är en bristvara och empati är något vissa måste slå upp i lexikon.

Det som gör mej upprörd och frågande är inte bara tantens betande, utan övriga resenärers tystnad, denna förbannade gråa massa, fårskocken, som aldrig öppnar käften, utan bara stirrar.

Denna gråa massa som gör sig påmind i många situationer:

Som aldrig ställer upp för den mobbade i skolan och på arbetsplatsen
Som alltid tittar bort när en människa behöver hjälp
Som i denna situation i tunnelbanan, bara sitter stumma och låter en tant kränka en annan människa.

 

Först vill jag nämna Mutar Matanna Majid, den person allt detta handlar om.
Mina tankar går till han och hans familj och jag hoppas han och de får allt stöd de kan få från staten för att de ska komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv efter allt de varit med om.
Det som gör mig irriterad är att många som idag raljerar över Säpo, de som terrorforskaren Hand Brun kallar medvindsupporters, inte med ett ord nämner övertrampet mot Majid, utan tycker det är häftigt att idag raljera mot Säpo, dessa s.k terrorexperter, sanningssägare, som hela tiden visste att Säpo var på fel spår, ni är pinsammare än något annat.
Och detta gäller såväl höger som vänstersympatisörer, sk. experter i radio och TV.
Nästa gång Säpo drar igång något liknande och anklagelserna då stämmer, kommer dessa raljerande människor och medvindsupporters att hylla Säpo och kanske komma med ett annat raljerande, varför var Säpo inte kvickare.

Skulle något hända och Säpo missat det, ja då kommer dessa raljerare och medvindsupporters att haka på mediadrevet mot Säpo.

En sak ska man ha klart för sig när det gäller terrorism, detta är svårt, det visar inte minst attentaten i Paris.
När Frankrike, med Europas största och mest effektiva säkerhetsapparat missade dessa terrorister, hur ska då Sverige klara detta.
Frankrikes säkerhetsapparat är gigantisk jämfört med Sveriges, polisstyrkan består av flera hundratusen, medan Sveriges består av mellan 20-25 000.

Frankrikes säkerhetsapparat har mera långtgående befogenheter än den svenska, med långtgående samarbete mellan civil och militär vad gäller buggning, alla former av avlyssning, kameraövervakning osv.
Ändå slank terroristerna igenom den här gången, men det har också stoppats attentat.
Terroristerna är duktiga på tekniken och för att ha någon som helst chans mot dessa måste samhället hänga med för att kunna avslöja.

Situationen i Sverige är den motsatta, vi har, som Löfven så riktigt påstår, varit och är naiva.
Förutom raljerarna, medvindsupportrarna och sanningssägarna så klart, som alltid har svar på alla frågorna och som alltid vet vilka som utgör hotet och som alltid vet vad som ska göras.

Men vi andra, som kan tänka utan att fråga andra och hänga med strömmen, vi måste ställa oss frågan, hur ska vi möta detta?

Om man skulle fråga parisarna idag om de lever i en demokrati om de känner sig övervakade om de stöder polis och säkerhetstjänsten i deras arbete för att förhindra terrorism, så tror jag att en stor majoritet vill ha en stark apparat som motar hotet från terrorismen och jag tror inte de känner sig vare sig särskilt övervakade eller att de lever i ofrihet.

För även om dessa terrorister slank igenom så är varje hindrat terroristangrepp en seger i form av människoliv och tragedier.

London sägs vara den stad i Europa med flest övervakningskameror och jag tror heller inte londonborna känner sig särskilt övervakade och jag tror det är någonting de är bereda att betala för detta.
De gånger de trots kamerorna har haft attentat, har dessa kunna binda och hitta förövarna.

Men i Sverige är detta känsligt, för det kränker den ”personliga integriteten ”
Det är viktigare att Kalle eller Anna får gå hem genom stan utan att de hela tiden ska känna sig övervakade.
Som om någon skulle sitta 24/7 och kolla på just de:
Det kanske är så just i denna individuella, denna JAG- tid att just dessa två är så viktiga att just dessa två drar till sig uppmärksamhet på andra sidan kameran.

Men om Kalle och Anna blir överfallna, misshandlade skulle då inte Kalle och Anna vilja att förövarna hittas och lagförs och chansen till det är större med kameraövervakning. Eller är förövarens integritet viktigare än offrens??
Faktum är att kameror också kan förhindra brott och varje förhindrat brott är en seger.
Vi vet alla att det finns kameror även här i Sverige, i Stockholm, Uppsala m.m.

Var de sitter vet jag inte och det är inget jag reflekterar över och med det kränks inte min personliga integritet.

Skulle vara intressant att få svar på dessa frågor:

1. På vilket sätt kränks din integritet av kameraövervakning?
2. Avlyssning efter domstolsbeslut, hur kränker det den personliga integriteten?
3. Om kameraövervakning, avlyssning kan förhindra ett brott, ett attentat, är det ett pris du är villig att betala?

I Sverige ska dessa frågor diskuteras till absurdum och resultatet blir oftast en tumme, ingenting och det som nu statsminister Löfven föreslog förra veckan om mer kameraövervakning, skarpare lagstiftning om  att tillåta avlyssning, riskerar att hamna i långbänk igen.
Risken är stor att det händer ett terrorattentat innan detta är på plats.

Jag för min det tycker följande:

Mina politiska värderingar ligger till vänster på den politiska skalan och det jag nu ska skriva stämmer inte särskilt väl överens om vad man SKA tycka om man ligger till vänster, men nu är inte verkligheten så svart eller vit, så stereotypt att man ska vara på ett eller annat sätt beroende sympatier.

Men i denna fråga, terroristfrågan, hur man ska möta den tycker jag följande:

1. För att kunna komma framåt och få resultat och ha handlingsutrymme, borde Löfven sparka ut Miljöpartiet ur regeringen. De blockerar i dessa frågor och tjatar hela tiden om denna personliga integritet, som är viktig, men i denna fråga är terrorbekämpning viktigare.

2. Öka antalet poliser, både öppna polisen som Säpo.
Öka anslagen till att utbilda, anställa och ge dem verktyg.
Se till att poliser syns på gator och torg, det ökar tryggheten

3. Rusta upp Försvarsmakten med både manskap och materiel, inför värnplikt och se till att försvar och polis övar tillsammans om det sker en terrorattack i Sverige.

Detta kostar, jag vet, allt har ett pris, så sluta med skattesänkarpolitiken och öka skatten om så behövs, vilket jag tror, men jag tror att en överväldigad majoritet i landet stödjer detta.

Nu kanske ni undrar lite över punkt 1, om Miljöpartiet sparkas ut blir ju regeringens manöverutrymme än mindre.
Nej jag tror inte det
Man kan antingen bilda en större koalitionsregering med andra partier eller så kan man söka majoritet i olika frågor.
Vad man vinner på detta är att man slipper en bromskloss som Miljöpartiet är och det är bra för alla.

 

 

 

Ja, Sverige är naivt

Efter det fruktansvärdas terrorattentatet i Paris förra veckan råder ett spänt tillstånd i Sverige och övriga Europa.

I Sverige har hotbarometern höjts upp till nivå 4, den näst högsta på skalan, i Belgien är det en 5:a, den högsta.

Medans man på kontinenten lever med hotet från terrorismen, har vi här i Sverige levt i en naiv tro att inget händer här.
Man måste tolka naiviteten så, annars hade man inte skurit ner försvaret, pressat ner antalet poliser till en styrka på 20 000 och skulle ett attentat ske här, liknande det i Paris, ja då skulle inte jag känna mej lugn.

Men saken är den att det bästa skyddet mot attentat är att det aldrig sker, att det stoppas innan det sker och för det så måste polisen, SÄPO, Försvarsmakten ha tillgång till det senaste i form av övervakning av misstänkta, samarbete med övriga länder och en chans att upptäcka och uppsnappa hot mot Sverige. För det finns, tro mej, folk i vårt land som är kapabla till det som hände i Paris, sen som det är Daesh eller nazister, det vet man inte, bara att de finns. Det visar om inte annat det som hände i Trollhättan, det visar de som bränner ner asylboenden och där är det mera tur att ingen dödats eller kommit till skada.

Sverige är ingen skyddad oas i världen och Daesh ser Sverige som ett legitimt mål för terrorattacker.

Daesh mål är det totala kriget mot hela västvärlden och de vill inte att Europa blir en multikulti-kontinent, där kristna, muslimer och judar lever sida vid sida i harmoni, de vill ha konflikter och de vill att dessa konflikter mynnar ut i att Europa stänger sina gränser mot den muslimska världen och de flyktingar som söker sig hit.

Detta låter som något som de högerextrema krafterna i Europa skrivit ihop, men det är som sagt Daesh och på ett skrämmande sätt är deras retorik skrämmande lika.

Vilka det nu än är som kan utföra attentat i Sverige, hemvändare Daesh sympatisörer eller individer som den i Trollhättan, vill jag att dessa upptäcks i tid, innan de hinner ställa till med massakrer, men det har som sagt ett pris.

Jag menar inte att vi ska leva i ett storebrorssamhälle, men jag ser att saker alltid ska diskuteras till absurdum och sen händer ingenting.

Länder som har tuff lagstiftning och tillåter övervakning i större omfattning än Sverige, som Frankrike, Storbritannien, är också demokratier och inte alltid stoppar övervakningskameror och offensiv signalspaning terrorbrott, men ibland gör de faktiskt det och om det inte gör, så har man nytta av detta för att hitta, åtala eller förklara vad som hänt.

Säg att det blir kameraövervakning på Stora Torget i Uppsala, eller vid varje myndighetsbyggnad, eller större centralstationer, jag kan inte fatta att detta skulle vara identitetskränkande, men vissa gör.

Jag tillhör inte den skara som använder argumentet, ”ja men jag har rent mjöl i påsen så jag har inget att frukta”, utan jag förstår att detta finns för att skydda.

Det finns ingen som sitter 24/7 och kollar på sessa filmer och sen ser Allanballan stå och pissa mot en husvägg, som tycker detta är spännande.

Saken är den att när det en dag smäller, för det kommer det att göra även i Sverige, då kommer alla att säga, varför var det inte övervakat, varför hittade inte SÄPO denna/dessa.

Kan övervakningskameror förhindra terrorbrott, eller annan kriminalitet så ser jag inga problem med det. Kan man se vem som misshandlar och knyta han till gärningen, får offret upprättelse och om det då kränker förövarens personliga integritet så ok, offrets integritet är för mej viktigare.

Så sluta upp med detta eviga absurda diskuterande, lyssna på de som verkligen vet och satsa på att ge Polis och Försvaret de medel de behöver för att hitta och förhindra terrorbrott.
Se och ta lärdom av länderna på kontinenten.
Varje förhindrat terrorbrott är en seger över terroristerna.

 

 

 

 

 

Städer och platser i rubriken har ett gemensamt, de ha och utsätts dagligen för attacker och terroristattacker av Daesh (IS).

Denna mördarsekt vill liksom Hitlertyskland ha det totala kriget och det har de gemensamt.
Det totala kriget, att strida in till döden för någon sjuk föreställning om en bättre framtid och ser man att man förlorar, startar man Armageddon, jordens undergång, för vinner man inte, då skall alla straffas och utplånas.

Liksom Hitlertyskland måste Daesh krossas, men det går inte bara med bomber, man måste ner till pudelns kärna, kriget i Syrien och dess president, Bashar al Assad.

De som flyr Syrien idag flyr från Daesh och Assads flygbombningar i rebellområdena i Syrien och det är inte Daesh Assad bombar, de är alla andra rebellgrupper, från al Nusra till Fria Syriska armén. De som dör är inte i första hand rebellsoldater, det är män kvinnor och barn.

Och Daesh är inte rebeller, de är en mördarsekt som strider mot alla, mot Assad, mot andra rebellgrupper, kurder, alla.
Så därför borde Assad lägga krutet på Daesh, som kurder och USA-alliansen gör, men han ser en chans att försvaga rebellgrupperna, så därför är Assad och Daesh det stora problemet i Syrien idag.
Lägg därtill till Ryssland, Assads allierade, som säger sig bekämpa Daesh, men bombar civila mål i rebellområderna, så har ni en liten lite bild av problemen i Syrien.

I Syrien kan man verkligen prata om ” min fiendes fiende är min vän”.

Daesh ja, helt riktigt av Frankrikes president att använda Daesh och inte IS, för Daesh är namnet på IS på arabiska, men också liknar det arabiska ordet för krossa, trampa på och Daesh-namnet är hatat av IS.
Vilka vet mer om Daesh än syrierna i Raqqa och i Daesh-kontrollerat område, så jag gör som syrierna, kallar Daesh för Daesh.

Men SR OCH SVT gör det inte än så länge, de ska kalla in språkvårdare och forskare, ingen känsla och solidaritet med syrierna, utan det ska utredas först, fegt som vanligt.

 

Sekulärism är bra i den bemärkelsen att det inte ska finnas band mellan religion och stat.
Religion är en sak mellan Gud och den enskilde
Vill man gå med i ett samfund gör man det aktivt själv.
Religionsfrihet råda,

Så långt är allting bra i Sverige, men sen kommer problemen

Sverige idag är så individualiserat så den enda guden som finns är en själv och möjligtvis också ens smartphone.
Vissa är så ego att de på en olycksplats kan ställa sig och filma offren istället för att hjälpa till och i det läget har individualismen blivit ett psykiskt problem hos de individer som gör detta, de är gravt störda i huvudet.

Jag har den åsikten att balans måste finnas, annars rubbas man mentalt och så länge den rubbningen inte skadar någon annan är det ok.
Balansen är, tror jag, att man måste, mentalt, ha ett förhållningssätt om vad som är rätt och fel, hur man beter sig mot sina medmänniskor, för hur mycket man än är individualist, är man beroende av andra människor, annars funkar inte livet.

De här idioterna som filmar på en olyckplats, ja jag tar mig friheten att kalla dem det, hur skulle de själva reagera om de låg där i en blodpöl och någon idiot kom fram och filmade.

Om man tänker abstrakt på saker i livet, man tänker efter före och vad de får för konsekvenser, om man gör det, försvinner en del av dessa idiotiska fenomen av sig själv.

Eller pappan, för de är mest pappor har jag sett, som med raska steg kliver ut i gatan med barnvagnen som en slags murbräcka.
”Jag har företräde som gående, alltså ska bilar, bussar, lastbilar stanna för mej”
Men tänk om just den bilens eller lastbilens chaufför missat pappan och kör över barnvagnen, men pappan klarar sig, vad är då den rätten värd, där barnet är skadat eller kanske dödat.

Ett sådant beteende förekommer inte i Istanbul eller Kairo eller Rom eller Paris och det är här rubriken Trygghetsnakomanins förlovade land kommer in.

Jag har funderat länge över de här beteendet och individualismen i Sverige och vad det beror på och jag har landat i en faktor, en orsak:
Vi har klarat oss från krig i över 200 år.

Vi litar så blint på farbror staten och lagarna de instiftat att misstag inte förekommer
Vi behöver inte ta ansvar, de gör andra, de andra har skyldigheter, jag har bara rättigheter.
Men så tänker ju även den andre i bilen, eller lastbilen där vid övergångsstället och med ingen ögonkontakt är kollisionen ett faktum förr eller senare.
Man sätter jag i främsta rummet och då gör man det framför till och med sina barn.

Länder som har haft krig och varit ockuperade vet att för att göra motstånd, klara vardagen måste man göra det tillsammans, själv duger ingenting.

Det är därför inget händer här i landet, utan allt går sin gilla gång, med fredagsfyllan och fredagsmys, lördan lika så, men intelligensbefriade TV program som passiviserar.
Ja jag generaliserar, men alkohol är ett sätt att passivisera och staten gör det, inte för att du ska må bra, utan för att du inte ska känna efter eller tänka efter hur du och din omgivning har det.

Det gjorde staten förr och det gör staten idag, för vad de är rädda för är en beslutsam och kunnig befolkning som ställer krav.

Nu tänker en eller flera av er ”vilken pessimist, bara klagar och klagar, passar det inte så flytta till Nordkorea”
En korkad kommentar för tänk om min farfar eller din farfar, eller någon annans farfar eller farmor tänkt så för 100 år sen och flytt landet för alla de orättvisor som fanns då, då hade vi inte haft det vi dock har idag, med fackföreningar/partier som fixade drägliga förhållanden på arbetsförhållanden, vi hade inte haft sjukpenning så vi kan vara sjuka, eller a-kassa då vi blir arbetslösa osv.
Det är deras förtjänst, inte kapitalets, eller borgarnas eller företagarnas förtjänst.

Så tänk på det att går vi samman och vill något gemensamt  kan inte staten göra annat än att gå oss till mötes.

Bara vetskapen hos statsmakten att de har en befolkning som inte tolererar orättvisor skulle räcka långt.

Men dit är vägen tyvärr lång men jag ger inte upp

Fortsättning följer………………………..

Det var en tid sedan jag skrev på bloggen här och en viss tröttnad har infunnit sig, när man inser att tiden för bloggandet  inte ger något synbart resultat.

Jag tänker absolut inte lägga ner bloggen som jag haft sedan 2008, men skrivandet här kommer bli mer stötvist och med längre intervaller än tidigare. Jag lägger mera tid på Twitter för tillfället.

Hursomhelst så har det skett ett val sedan jag skrev och ebolan skördar ständiga offer och är ännu inte under kontroll, kriget i Syrien pågår med oförminskad styrka och grymhet, USA och dess allierade bombar Daesh i Kobane, Syrie, krisen i Ukraina pågår, ubåtsjakt har pågått och avslutats och sist, vi har äntligen fått en ny regering efter en trött Alliansregering.

Reinfeldt har avgått som M-ledare, jaha, och en ny ska utses, ok.

Sd-ledaren är sjukskriven för utbrändhet, jasså, och det är ett konstaterande av att min sympati för en person som hetsar mot mina arbetskamrater och vänner som är muslimer, är liten.

Men man, SD är landets tredje största parti och det säger något om landet, där alla övriga partier säger sig förstå Sd väljarna.
På något sätt ska det låta att Sd-väljarna är förlåtna, var etablissemanget ”hör er”, men det är bara trams.
Jag vill vända på förställningen och säga att man får stå för det man röstar på och röstar man på ett parti med rötter i 80-talets nazism, vit makt rörelsen, Bevara Sverige Svenskt, BSS, då kan man inte svära sig fri med att säga att man proteströstar.
Proteströsta kan man göra med blankröster, eller att inte röst, men röstar man på ett parti, sympatiserar man med det.

Som om jag skulle rösta på KPML:r och säga att, ”Nä jag är inte kommunist, jag sympatiserar inte med proletariatets diktatur, jag proteströstar mot regeringen”- vilket skitsnack.

Fortsättning följer……………någon gång.

 

%d bloggare gillar detta: