Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2013

”Jag är så glad att jag bor i Sverige, där sjukvården är så bra”
”Stackars de som bor nere i Europa”
”EU kostar bara en massa pengar, vad får vi ut av det”
Här i Sverige är vi trygga”

Har ni någon gång hört dessa klichéer, jag har och jag blir illamående.
En sak är att älska sitt land, men denna förbannade självgodhet, att se sig själva som bäst är vidrig.
Varför är vi med i EU när Europa egentligen borde ansluta sig till paradiset på jorden, nämligen Sverige.

Jag har skrivit om den här självgodheten förut i bloggen och om hur mycket jag hatar den och gör jag det igen, för självgodhetens fula tryne dyker upp titt som tätt.

Mest när det gäller EU där man verkligen ser skillnaden mellan det självgoda Sverige, som inte upplevt krig på över 200 år och resten av Europa.

I undersökning efter undersökning som görs i andra europeiska länder, så ses EU som en garant för fred. Att EU finns gör att krig mellan stater i Europa näst intill är otänkbart.
Det är därför länderna i det forna östblocket ansöker om medlemskap, i det forna Jugoslavien är Slovenien sen länge medlem, snart kommer Kroatien in, Serbien vill in, Albanien, Bosnien, Makedonien, Montenegro också Kosovo vill in.
I forna Sovjet vill Ukraina på sikt in, Georgien och kanske Moldavien.

När dessa stater kommer in är höjt i dunkel, men dom vill in, varför?
För de vill aldrig mer uppleva kriget, de vill aldrig mer uppleva en påtvingad ockupation och för dem är EU en garant för det.

Men när man anger det argumentet här i Sverige får man ett fnys tillbaka, att det är ett löjligt argument.
Och det är klart, hur kan vi förstå, hur kan vi sätta oss in i hur Europas folk slaktades i första världskriget och än mer i det andra?
Hur kan vi förstå hur det är att leva under ockupation och kommunism i över 40 år?

Ödmjukhet är inget som präglar svensken och nu generaliserar jag självklart.

Att ha levt i fred i över 200 år är inget mått på någonting, vi har haft tur, mest att vi kunde hålla oss utanför andra världskriget.
Där var det mer av undfallenhet gentemot Hitler som gjorde att vi klarade oss, vända kappan efter vinden och det är inget särskilt smickrande agerande.
Men det har svensken glömt, förträngt, när han står vid gränsen och med högt buret huvud och med förakt ser ner på den europeiska kontinenten. Jag säger Fy faan.

För svensken handlar EU bara om en sak, pengar. Vad får JAG ut av att vi är med?
För svensken handlar EU om att det kostar mer än det smakar, sen fredsaspekten, det skiter svensken i.

Ju mer man ser ut över Europa, som vi är en del av, så finns i de länder som upplevt krig och ockupation, en stolthet över sin historia.
Även Tyskland vårdar sin historia och där sopar man inte nazismen under mattan, utan man gör upp med sitt förflutna.
Även i den östra delen, det som var DDR, går man igenom det enorma STASI arkiven för att förstå.

I Berlin planeras ett intressant och spännande bygge där det gamla östtyska konserpalatset Palats de Republic låg tidigare.
Jag såg det 1985 då jag var där, ett pampigt och pompöst skrytbygge, som kom till främst av, tror jag, för att visa övriga Europa att ”titta, vi kan med”
Detta skrytbygge är nu river, en komplicerad rivning p.g.a. att hela huset var ett enda stort asbestbygge. Men  det fixade man och nu är huset rivet.

Vad ska man nu bygga där undrar ni, ett glasmonument ala Stockholm?

Nej, man ska återuppbygga ett stadsslott som låg där före kriget och som blev bombat av de allierade och sen bortsprängt av kommunisterna.
Man ska rekonstruera hela slottet sp det ser ut som det gjorde förut på utsidan, men insidan kommer att bli modernt.
Det är ett fantastiskt projekt som visar att man vårdar sin historia och visar också och sänder signaler om att arkitektoniskt, så finns det plats för många olika influenser.

Jag är inte en människa som är av den avundsjuka sorten, men jag känner avund för i det här fallet, tyskarna, att de känner sin historia och vill återuppbyggs en vacker byggnad.
Historien är alltid närvarande på den europeiska kontinenten och det är inte bara i Berlin som man vill återuppbygga efter gamla ritningar, utan även Warszawa där den gamla stadsdelen är uppbyggt efter gamla ritningar.

Men i Stockholm, den enda huvudstad i Europa som klarade sig helskinnad genom kriget, där revs det för fullt, ut med det gamla och in med nytt och fult.
Det vittnar om historielöshet och den är farlig, för historien berättar och gör att vi kan undvika att göra om misstag.

Den svenska självgodheten är mycket mer än historielösheten och jag kommer att skriva om den mer, detta mitt hatobjekt nr.1

Annonser

Read Full Post »

Berlin 1985

6063346106_7f128d318f_zVilken flashback jag fick när jag såg den här bilden och med ens fylldes jag av en längtan tillbaka till Berlin, där jag var 1985, för 27 år sen.

Inte precis på denna utsiktsplattform, utan åt andra hållet stod jag en septemberdag 1985 och stirrade ut över muren och såg en massa spårvagnsspår på det som en gång var Potzdamer Platz.
Före kriget en livlig knutpunkt, men när jag stod där och vad bilden visar, ett dött, ingenmansland.
Som ni ser, inte bara en mur, utan två, med döden emellan, truppminor, taggtråd, spanska ryttare, rörelseutlösande kulsprutor. Att bege sig in där var förknippat med döden.

Vet att jag tänkte, vilket vansinne, vilken dårskap, att dela en stad, att skilja människor åt.
För det var lättare för mej att som turist komma från Sverige och kunna åka mellan öst och Västberlin, än det var för stadens invånare ätt resa mellan halvorna.
Checkpoint_Charlie,_West_Berlin,_1985_SummerHär passerade vi när vi skulle in i Östberlin, genom Checkpoit Charlie och att komma in från metropolen Västberlin till Östberlin var en chock.
Att befinna sig i Västberlin var som att befinna sig i London eller Stockholm, med tät trafik, neonskyltar och tät trafik.
Affärer välfyllda till bristningsgränsen och tätt med folk.
6063342504_01e93f92dd_zDet här är Berlins kända Brandenburger Tor, idag en livlig trafikknut, men då ett ingenmansland.

När vi kom in i Östberlin möttes en statsguide, en överrock oss och hon var med oss under hela vistelsen i Östberlin.
Östberlin var en ödslig plats, knappt några västbilar, utan bara trabanter, trafiken var gles, ingen trängsel, vare sig med folk eller trafik.
Affärerna var lite speciella:
Affärer för östberlinarna var oftast glest med varor.
För oss turister, med dollar eller D-mark på fickan, kunde gå in i affärer med mängder med varor och i dessa affärer kunde man inte betala med östtyska D-mark.

Vi bodde på ett hotell vid Karl-Libekneckstrasse, nära det berömda TV-tornet.

trots att det var en stad, så var det skilda världar och visste man inte att staden var delad skulle man tro att man varit i två olika städer.
Berlin_view_from_Park_Inn_03Det här är en bild tagen tidigare i år och vårt hotell låg vid den stora protestantiska kyrkan ni ser upptill, nu heter hotellet Radisson Blue.

Som jag skrev tidigare, när jag stod vid Potzdamer Plaz, så kändes detta vansinne så nära och det var det ju.
Man stod där och önskade att någon gång under min livstid så kanske kanske Berlin och hela Tyskland skulle kunna bli återförenat, men det kändes långt och avlägset.
Vad man inte visste då var att 4 år senare skulle Berlin bli en stad och Tyskland ett land.
Tänk om någon sagt det då, man hade inte trott på det, men nu är det så och jag vill tillbaka till Berlin och uppleva denna metropol, denna cosmopolitiska stad, som har så mycket historia i sig, så mycket tragedi, men där slutet faktiskt blev lyckligt.

Måste till Kreutzberg och äta kebab, till Kudamm, Alexanderplatz, och se det jag såg för 27 år sen.

Jag kommer återkomma med mer Berlin, men innan jag slutar, glöm inte att se den utmärkta tyska serien i morgon på SVT1 klockan 21:15, Krigets unga hjärtan, det r sista delen
En undran jag har är den svenska titeln på serien som på tyska heter Unsere Mütter, unsere Väter, alltså Våran Mor, Våran Far. Hur kan man få det till Krigets unga hjärtan?

Auf Wiedersehen

Read Full Post »


Titta alla ni som vill att polisen ska ta i med hårdhanskarna efter kravallerna i Husby.
Titta c:a 14 sekunder in i filmen och säg om ni vill ha en poliskår som beter sig så här mot sin befolkning

Se på bilden nedan hur en polis sprutar tårgas på en kvinna som protesterar, är det detta ni vill ha?
Turkiet

Jag säger, fyfaan för en sådan poliskår som eskallerar våldet.
Vem skulle inte hata en poliskår som beter sig så här mot sina egna medborgare, dem de ska försvara.

Look t this video and this picture and you see a police who hate their own citizen.
I love the turkish people and it hurt me in my heart to see this.
Who will not hate a police like this

 

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: