Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2012

Det blir lite splittrat här nu, eftersom jag skulle skriva lite om Syriens alla folkgrupper, men jag benar upp det lite och skriver om Syriens historia, varvat med de olika folkgrupperna.

I och med att revolutionen började i början på 2011 och jag intresserade mej för den folkresingen, började min nyfikenhet på Syrien och dess historia växa.
Och idag är suget efter att börja forska så stort att jag börjar lite här på bloggen.

Och jag börjar med Damascus, Dimashq på arabiska.
Damascus har idag blivit en stad som jag måste besöka i framtiden och just forska, för i Damascus finns så mycket historia och historiska sevärdheter.

Tänkte börja med den stora moskén i Damascus, UmayyadMoskén, eller The Great Mosque of Damascus.
På bilden upptill ser du Umayyad, beläget i centrala delarna av gamla Damascus och Umayyad är också gravplats till Jerusalems erövrare,Saladin.
Även relikerna efter Johannes Döparen sägs finnas här.

När jag såg Umayyad-Moskén första gången på TV, trollbands jag av dess skönhet och arkitektur och därför ska jag nu skriva lite historia om Umayyad.

Damasus sägs vara en av de absolut älsta, fortfaraden beborliga stad i världen och Umayyad sägs vara 3000 år gammal.
Från början var det ett kristet tempel, men år 636 erövrades Damascus av araberna, men man rev inte det gamla templet, utan krista fick fortsätta be där, medans muslimerna byggde till vid den södra delen, där de kunde utföra sin bön.

Men mellan år 705-715 revs den gamla kyrkan och moskén byggdes upp och är idag en helt otroligt vacker moské, som jag en dag kommer att besöka.
Jag lägger till en länk här för er som vill se bilder av denna vackra byggnad.

Damascus är huvudstad med cirka 1.7 miljoner invånader, men det är inte Syriens största stad, det är Aleppo, belägen mer norrut och den staden ska jag presentera här lite längre fram.

Det finns helt otroligt vackra bilder på gamla Damascus och här och man inser att Damascus har otroligt mycket att berätta.

Den nu pågående revolutionen har sedan i somras nått delar av Damascus och man kan verkligen hoppas att kriget snart tar slut, mest för befolkningen, men också för att förhindra att denna vackra stad blir förstörd.

Det har kommit rapporter om att platser som är uppsatta på UNESCOs lista blivit förstörda, bl a den gamla marknaden i Aleppo.

Om någon av er som läser detta inlägg varit i Damascus, dela med er och skriv om era upplevelser.

Annonser

Read Full Post »

Samar Yazbek, en syrisk författare och demokratikämpe, som tillhör samma folkgrupp, alawiterna, som diktatorn Bashar al Assad.
Hon prisas av svenska PEN för sitt mod och sanningslidelse. Själv menar hon att hon bara rapporterat det hon sett.

När upproret bröt ut våren 2011 var hon en av de som gick ut på gatorna för att protestera mot Assad-regimen och för det greps hon och torterades och regimens män hotade att skada hennes dotter.
Därför flydde hon och lever idag i exil i Paris, där hon följer händelserna i sitt hemland.

Hon har skrivit en bok, A woman in the crossfire, som finns på engelska och som jag ännu inte läst, men nyss beställt, så när jag läst den ska jag ge en recention här.

Read Full Post »

I min lilla presentation av de olika befolkningsgrupperna i Syrien har turen nu kommit till druserna.
De lever druser i Israel, Libanon, Syrien och Jordanien och sammantaget bor det 600 000 druser i Mellanöstern.

Druser ser sig inte som muslimer, trots att deras trosföreställningar härstammar från ismailitisk islam.
Ismailism är en gren inom shiaislam och druser ses som kusiner till alawiterna.

Likt alawiterna kan man endast födas som drus, man kan inte konvertera.

Druser tror på lojalitet till det land de bor i och när det gäller Syrien så tjänstgör druser i den syriska armén.
Men samtidigt har drusernas ledare i Libanon, Walid Jumblatt, tagit ställning för den syriska revolutionen och de drusiska ledarna i Syrien väntas följa hans linje, men de har hittils hållit en låg profil i demonstrationerna.

Som jag skrev i förra inlägget om alawiterna så är dessa presentationer ganska kortfattade och det är för att jag helt enkelt vet för lite än.
Men jag forskar vidare både om alawiter och druser, men även andra folkgrupper i Syrien, såsom armenier, syrianer, assyrier, kurder och kristna.

Read Full Post »

Den styrande hårda kärnan som styr i Syrien, de som jag skrev om i förra inlägget, är alawiter, liksom de som innehar höga poster inom armé och säkerhetstjänst.
Dessa alawiters öde ska beseglas i den internationella domstolen (ICC) i Haag, för dessa människor är inget annat än massmördare som gjort och gör sig skyldiga till brott mot mänsligheten. Dessa människor måste bort från Syrien och kommer aldrig att ingå i en ev framtida fredsuppgörelse med oppositionen.

Men och det här är väldigt viktigt, den alawitiska befolkningen i Syrien, som utgör ungefär 6% av befolkningen, ska inte likställas med dessa massmördare i den inre cirkeln.
Den alawitiska befolkningen MÅSTE ingå i ett framtida Syrien och de måste också ingå i den framtida regeringen och ett framtida parlament på samma vilkor som sunni, druser, kristna och kurder. Varken mer eller mindre.

Det helhjärtade alawitiska stödet på Assad-regimen, kanske mer är ett stöd under galgen, man vet inte vad ett framtida Syrien blir, man kanske tror att den sunnimuslimska befolkningen styr ensamma, med förtryck som följd.
Visst finns det alawiter som aldrig vill se något annat styre än Assad, men man är naiv om man tror att det inte finns någon alawitisk opposition. Den ska jag återkomma till senare.

Lite fakta om alawiter.
Dom har Koranden som sin heliga bok, men använder inte Sharialagen som sin rättsskipning.
Den de ser upp till mest är Ali Ibn Abi Talip, som var svärson till Profeten Muhammed s.a.w

Man kan bara födas till alawit, inte konvertera till den och den alawitiska tron omgärdas av stort hemlighetsmakeri.
Det är t.o.m tillåtet att tala osanning om den alawitiska tron, bara för att ingen ska få veta dess egentliga innehåll.
Dessa hemtrakter är i det nordvästra delarna av Syrien, mellan kuststäderna Tarous och Latakia  och i bergstrakterna i Jabal al-Nusayriyya.
Detta områder kan sägas utgöra det alawitiska hjärtlandet och har också utpekats som en ev framtida alawitiska stat om Assadregimen ser att slaget om Syrien är på väg att förloras.

Det här var en liten presentation av den alawitiska befolkningen, men långt ifrån fullständig.
Finns det någon som vet mer, så är ni välkommmna att höra av er så lägger vil till i ett nytt inlägg.

Read Full Post »

                                                                Baathpartiets logga

Baathpartiet, Ḥizb al-Ba˙th al-˙Arabī al-Ishtirākī,  är ett panarabiskt, socialistiskt och sekulärt parti i Syrien och har haft makten där sedan 1963.
Partiet hade makten i Irak fram till 2003.
Partiet grundades i Syrien på 1940-talet av  Michel Aflaq, kristen, och Salah ad-Din al-Bitar, sunnimuslim.

Partiet förespråkar en enad arabisk stat och påstår att dagens uppdelninga av stater är ett resultat av kolonialmakterna efter det ottomanska rikets fall.
Partet har försökt organisera sig i alla arabiska stater, men har hitills bara funnits i Irak och Syrien.

I Irak störtades Baathregimen 2003 efter en USA ledd invasion och Saddam Hussein kunde senare fångas in och avrättas.

I Syrien kom partiet till makten 1963 i en militärkupp, med olika ledare fram till att Hafez al Assad tog makten 1970 och sedan 2000 är det Bashar  al Assad, hans son, som har makten.

Vad jag har förstått, men jag kan ha fel, är att man måste skilja på Assad-klanen, den inre kärnan i regimen som styr och medlemmarn i Baahpartiet.

Assad-klanen besår av en liten hård kärna som besitter all viktig makt och de är de ensamma som styr Syrien med järnhand.
Den inre kärnan i Assadklanen är modern Anisa, som pläderar för skoningslös behandling av opposisionella; brodern Maher, som för befälet över elitkårerna,  de fyra kusinerna Makhluf, som alla är högt placerade. En annan insider är kusinen och generalen Zhulhimma Shalish.

De övriga i Baathpartiet, de som besitter mindre viktiga regimposter, eller i det som kan liknas vid ett parlament, kan vara föremål i framtida föhandlingar den dag Assad-regimen är borta.

Det misstaget USA gjorde i Irak, när man störtade Saddam Hussein var att samtidigt förbjuda Baathpartiet, polisen och den reguljära armén.
Jag vet inte hur oppositionen ställer sig till den reguljära armén, men vad jag hört från bl a SNC, den exilsyriska oppositionen, är att man vill undvika ett nytt Irak i Syrien.
Man verkar villig att förhandla med den del av regimen som inte har anknytning till Assad-klanen, den hårda inre kärnan och man vill inte förbjuda Baathpartiet.
Baathpartiet kan kanske spela en framtida roll i Syrien, men utan Assad-klanen.

Däremot måste likhetstecknet Assad/Alawiter bort, för det är långt ifrån alla alawiter som stöder Assad.
Att många fortfarande stöder Assad är kanske mer ett stöd under galgen, man vet vad man har men inte vad man får.
Och här är oppositionens störta misslyckande, att de inte lyckats med att övertyga alawiterna, kristna, kurder, att även de har en plats i det framtida Syrien.
Den dag alawiter, sunni, druser, kristna, kurder sluter sig samman i revolutionen, den dagen är början till slutet för Assad, men dit är vägen lång.

Jag har i 19 månader följt denna revolution och det har kanske uppfattats som om jag resarvationslöst stött rebellerna/oppositionen och att jag då varit emot de som stöder Assad, men så är det inte.
Jag har kanske inte tillräckligt starkt förklarat det och det ber jag om ursäkt om i så fall.
Jag är varken emot alawiter, druser, kristna eller kurder, jag är emot den inre hårda kärnan i Assad-klanen.
Jag protesterar även emot de inom rebellerna som gör sig skyldiga till brott mot krigets lagar, brott mot mänskligheten.

Jag ska i framtida inlägg försöka belysa de olika folkgrupperna i Syrien, var de bor, vad de vill, om de stöder revolutionen och jag ska börja med den alawitiska befolkningen.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: