Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2011

Jag menar inte att mitt intresse för Libyen svalnat,  jag kommer att följa utvecklingen där, men nu måste fokus ligga på Syrien och Jemen, där fortsatta blodiga protester fortsätter.

Jag har inte skrivit något om Jemen förut, men jag har följt utvecklingen där under hela protestvågen, men hela fokus har legat på Syrien, pga inblicken där varit så svår. Men jag återkommer till Syrien och Jemen strax, för jag måste skriva lite om Libyen och Kadaffi först och då hans död.

Hans död är en konsekvens av hans blodiga brutala styre sen 1969 och jag kan inte, sittandes i ankdammen Sverige, flera hundra mil därifrån, sitta och fördömma det sätt hans öde beseglades.
Visst borde han fångats in och ställts inför domstol, antingen i Libyen eller i Haag, dit hans son Saif al Islam sägs vara på väg.

Men, Kadaffi var en grym diktator, fullt jämförbar med Saddam Hussein och han har mycket blod på sitt samvete och det var inte länge sedan hans styrkor var på väg mot Benghazi och hans ord var då att han skulle döda alla som var emot honom som kackelackor.
Hans ord mot dessa var råttor och ohyra och de skulle förintas och lägger man det här på minnet och det hårda styret han utövat och den lyx han själv och hans familj åtnjutigt, nepotism, så är det inte svårt att förstå det hat hans befolkning kännt mot denne otillräknige man.

Det är som sagt lätt att vara moralisk här i Sverige och sitta och moralisera och gör libyerna fel ”så är de inte bättre än Kadaffi”.
Det där är, som jag ser det, inget annat än moraliskt struntprat och visar bara på att man ser över dessa människor och tycker att man själv är bättre och det visar också på brist på empati, empati för människor som levt i ett helvete.

De som dödade Kadaffi representera på inget sätt hela det libyska folket, men som det basuneras ut nu i världspressen, pratas det om oro, hur ska nu Libyen kunna byggas upp defter detta.
Detta visar brist på respekt för det libyska folket, som inget hellre vill än att bygga upp sitt land till ett rättvist och demokratiskt land.

För att sammanfatta: Jag är emot lynchningar och jag hade hellre velat att Kadaffi ställts inför rätta, men jag förstår varför han mötte sitt öde som han gjorde.

 Han dog som han levat och som han styrt, med våld och jag hoppas hans död skrämmer skiten ur Syriens Bashar al Assad och Jemens Ali Abdullah Saleh.

Utvecklingen i Jemen och Syrien tycker jag har många likheter, mer än de har likheter med Egypten, Libyen och Tunisien

Båda länder har en stark militärmakt och protesterna är inte lika omfattande och då meanar jag att inte hela befolkningen deltar i protesterna mot presidenterna. Det är i Syriens fall kanske knappt hälften som deltar om ens det och de syriska protesterna är inte lika omfattande i Damaskus och Aleppo.

Bashar al Assad har också sina stödtrupper i befolkningen, även om jag tror att de är ”för” honom för det vet inget annat alternativ eller så vågar de inte delta i protesterna än.
Armén i Syrien är helt under Baathregimens händer, även om deserteringar börjar komma allt mer, då främst i städerna Homs och Hama.

Situationen i Jemen är liknande, med supportrar för presidenten och myterier inom armén och jag känner att situationen i Jemen visar det som också händer i Syrien, där fredliga protester allt mer kommer att övergår i väpnat motstånd och det är förståligt.

Den syriska regimens våld mot sin egen befolkning liknar ingenting vad jag sett och hört innifrån Syrien och ingen skonas.
Sen protestern började i våras har minst 3000 civila mördats och det är inte bara män, det är barn och kvinnor, unga och gamla, vissa så unga som några månader och när man ser detta, då blir ens engagemang flammande och eldigt och man känner faktiskt hat mot de som utför dessa grymheter, grymheter mot människor som bara vill en sak, leva i frihet och bli behandlade som just människor.

Och jag tror att det är just detta som styr dessa båda despoter i Syrien och Jemen, de känner att klockan tickar mot dem och de använder allt detta massiva våld för att de är rädda för vad som kommer efter deras fall och i deras fall är de rädda för sitt eget skinn.

Idag är det svårt att vara optimist i fallet Syrien och Jemen, men tiden talar emot Assad och Saleh och allt talar för att med tiden kommer dessa två regimer att falla och scenariot är nog inte inför fredliga protester utan  efter väpnat motstånd.

Som jag skrev tidigare så fortsätter fredliga protester, men väpnat motstånd från deserterade soldater och officeare pågår just nu i staden Homs och ju längre protestern fortsätter, kommer allt fler soldater desertera och ansluta sig till protesterna.

I Syrien finns ju olika befolkningsgrupper och det är alawiter som styr nu med Assad i spetsen, men befolkningmajoriteten är sunni, men andra folkgrupper är druser, kurder, kristna, armenier, assyrier/syrianer.
Det är nog detta som ligger till grund för att protesterna än så länge inte är landsomfattande, det finns en oro från flera befolkningsgrupper vad som händer om Assad faller, man vet vad man har men inte vad man får.

Det betyder inte att man är för Assad, men man vet inte vad man får istället, så därför avvaktar man.

En sak är allafall klar och det gäller både Syrien och Jemen och det är att protesterna mot regimen kommer inte att avta och som jag skrev tidigare, regimerna kommer att falla och sen får vi se hur de faller, vad som kommer hända med Assad och Saleh, men det är nog inte en vild gissning att de kommer att möta samma öde som Kadaffi om befolkningen får tag i dem.

Ikväll Söndag den 30 oktober i SVT2 kl. 22:00 Dokument Utifrån om Syrien

Tll sist en video från Sudan som visar solidaritet  till det syriska folkets kamp mot diktaturen i Syrien.

Read Full Post »

I veckan visades ett reportage på Uppdrag Granskning om de två egyptierna, Ahmed Agiza och Mohammed al-Zery som utvisades från Sverige till Egypten i december 2001.

Al Zery släpptes 2003 och hade då inte åtalats eller dömts i en rättegång och Agiza dömdes i en summarisk militärrättegång till 15 års fängelse, men släpptes efter den egyptiska revolutionen.

De har fått 3 miljoner i skadestånd för behandlingen på Bromma flygplats i samband med utvisningen, där inte bara svensk polis och folk från Säpo  närvarade, utan även folk från CIA och den egyptiska säkerhetstjänsten.

Innan avisningen godkändes, skrevs en överenskommelse på av den ökände säkerhetschefen i Egypten, Omar Suleiman, om att männen inte skulle utsättas för tortyr, men redan på planet ner slogs de blodiga och tortyren fortsatte sedan i den egyptiska säkerhetstjänstens högkvarter Amn Al Dawla i Kairo.
Som en egyptisk journalist så riktigt påpekade, ”Suleiman visste att överenskommelsen inte var värt pappret det skrevs på och Suleiman visste att den svenska regeringen visste det och att den svenska regeringen visste att Suleiman visste att de visste”

Kort efter avvisningen skickade Mubarak ett tackbrev till den svenska regeringen för ” att de rakryggat och modigt sakickat dessa två män tillbaka till Egypten”.

Den här affären är inget som bara kan klandras den dåvarande socialdemokratiska regeringen, utan även den nuvarande, som mörkar och hindrar männen att återförenas med sina familjer i Sverige.

De försökte 2009 att få uppehållstillstånd i Sverige, men den borgerliga regeringen avslog deras ansökan, utan någon annan motivationa, än att det fortfarande är en säkerhetsrisk.

I en rättstat, har de anklagade rätt att få veta vad de anklagas för, så att de tillsammans med sina adnokater kan bemöta anklagelserna, men i detta fallet vet de båda männen inte varför de anses vara terrorister och därmend en säkerhetsrisk.

Efter 2001 och terrorattacken mot New York höll president Bush ett tal där han sade att ”antingen är ni för oss eller emot oss” och det verkar som att länder i framförallt västvärlden ville visa USA sin lojalitet och för att visa den lojaliteten fick inte något komma emellan, såsom mänskliga rättigheter eller rättssäkerhet.

 Jag skäms över den dåvarande sosseregeringen och jag skäms över den nuvarnde borgerliga regeringen, som faktiskt skämmer ut Sverige i den övriga världen.
Dessa två regeringar har visat att allt prat om att stå upp för mänskliga rättigheter, demokrati, rättssäkerhet, bara är tomt prat.

För när det gäller något mycket större, som att krypa för supermakten USA, då kan man bryta mot dessa värderingar och sen gömma sig bakom sekretessen och hemlighetsmakeriet,

Jag fortsätter följa detta och återkomer.

Read Full Post »

Today, the norwegian  Nobelcomitte announce the nobel peaceprize 2011.

Liberias president, Ellen Johnson Sirleaf.
Leymah Gbowee, a social worker turned peace campaigner.
Tawakkul Karman, a journalist and pro-democracy activist in Yemen.

I hope this price will inspire more women and men, to fight for human rights and freedom

I congratulate this three women

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: