Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2011

Duon Juholt/Waidelich presenterade igår, onsdag, ett förslag om att inte höja ersättningarna i A-kassan, behålla RUT-avdraget och göra smärre justeringar i sjukförsäkringen.

Riksdagsgruppen gick i taket och gruppledaren sade att ”skuggbudgetern måste skrivas om”

Vad det hela handlar om är att DUON (se Juholt/Waidelich) vill ändra kurs på Socialdemokraterna och som jag ser det, radera ut det sista av Arbetarpartiet.

Så vad har hänt efter valet 2010:
Jo, först har Miljöpartiet, är själv medlem där, blivit mer av ett stödparti åt den borgeliga alliansen och det ser jag med stigande oro på.
Sen har Socialdemokraterna tagit Alliansens politik mer och mer som sin egen och tagit flera kliv åt höger och lämnat fältet fritt för Vänsterpartiet att bli det vänsterparti de borde vara.

Proppen för Vänsterpartiet hette förut Lars Ohly, men sedan han gjorde det enda förnuftiga, att avgå, tror jag att med rätt ledare, kan kanske Vänsterpartiet bli det verkliga Arbetarpartiet.
Nu är jag inte medlem där, men med Jonas Sjöstedt på posten och med ett alltmer Alliansbetonat Miljöparti, kanske jag tar klivet vänsterut.

Jag ser verkligen inte med blida ögon på att Miljöpartiet samarbetar med Alliansregeringen som helt saknar miljöprofil, försämrar för vanligt folk och som är helt tyst internationellt.

Till det, en Socialdemokrati helt utan visioner och med ett ledarskap som vill föra partiet högerut.
Det ser illa ut för oppositionen och valseger för Alliansen 2014 är nog i det närmaste klart.

Sen har vi Sverigedemokraterna som just haft sitt första avhopp och den avhoppade fortsätter som politisk vilde med 55 000 kronor i riksdagslön, fria resor, fri bostad och fria taxiresor. Jaja, det är svårt att säga nej till det.

Vad visar det här: Att Sverigedemokrater är lika dana kålsupare som alla andra, att makten korrumperar även dem och det visar också hur snabbt man blir en dela av etablisemanget.

Read Full Post »

Nu har den palestinska  presidenten Abbas lämnat in en ansökan om fullt medlemskap för Palestina till FN, men det är ingen som tror att den kommer att beviljas.
Får Palesina 9 röster eller fler i säkerhetsrådet, kommer Israels vapendragare USA att lägga in sitt veto och med det kommer president Obama att förlora all trovädighet hos oss som trodde att hans presidentperiod skulle betyda förändring.

Visst, den israeliska lobbyn i USA är stark och ingen president som vill bli återvald stöter sig med denna lobby, men man kan vika sig och man kan vika sig.

Antingen viker man sig med flaggan i topp och gör klart att man gör det under protest, eller så gör man det för man är som alla amerikanska presidenter, obrottsligt lojal mot Israel. Obama är som alla tidigare presidenter, Israels tillskyndare nummer ett och allt prat om en framtida palestinsk stat , inget annat än ordbajseri, ett försök att lura den palestinska befolkningen.

Taktiken går igen, från den egyptiska revolutionen, där det tog evigheter för Obama att sätta ner foten, till den libyska revolutionen, där han under protest deltog under en begränsad tid i flygförbudszonen.
Vi ser det nu också i fallet Syrien, där ointresset är flagrant, så allt prat om ett närmande till arabvärlden är inget annat än just ordbajseri.

Som jag ser det spelar det ingen roll vilken administration som sitter i Washington, enda intresset i regionen och som man inte får rucka på en centimeter, är Israel.

Detta vet naturligtvis Israel, så därför behöver den israeliska regeringen ingenting göra för att nå en fred med palestinierna, utan deras taktik är att släppa lös bosättarna på Västbanken, bygga bosättningar och sen säga att de inte kan ge bort dessa områden, för bosättarna kommer inte att ge sig av frivilligt.

Den israeliska armen vill inte konfrontera bosättarna, utan ger dem istället passivt stöd i deras terroriseranden av den palestinska befolkningen, se Hebron.

Enligt mitt sätt att se på det är bosättarna de verkliga terroristerna och borde sättas upp på FN-listan över just terrorister, men då måste man ju samtidigt sätta upp Israel på listan över terrorist-stater, eftersom de indirekt stöder bosättarna, så det kommer man aldrig att göra.

Read Full Post »

Bilden ovan visar Dawit Isaak, svensk och eritreansk medborgare, journalist, som suttit fängslad i Eritrea i över 10 år.
Se SVT-filmen om Dawit Isaak här.

Han fängslades på order av Eritreas president Afwerki, som efter 11 september-attentaten i New York, drog åt tumskruvarna och förbjöd all opposition och stängde flera oppsitionella tidningar, bl a den som Dawit Isaak jobbade för, Setit.

Trots allt prat om demokrati, pressfrihet, mänskliga rättigheter, visade sig president Afwerki vara en i raden av despotiska diktatorer, där makten är det heligaste, inte dess befolkning.

Han vägrar Dawit Isaak en fri och rättvis rättegång, han vägrar att tala om var Dawit sitter fängslad och om han överhuvudtaget lever och mot denne despot till president har Sverige i 10 års tid utövat den s.k tysta diplomatin.

Tyst diplomati, som jag uppfattar det, är att inte utåt sett kritisera, fördömma, eller i andra skarpa ordalag, ställa den eritreanska presidenten och regimen i dålig dager för deras agerande och med det tror sig UD och regering att Eritrea ska släppa Isaak.

Men denna tysta diplomati fungerar inte, som jag ser det, när man inte med säkerhet vet var han sitter fängslad eller om han överhuvudtaget lever.
Tyst diplomati är, om ni frågar mej, detsamma som att man skiter i Dawit Isaak och där har jag och de eritreanska myndigheterna en samsyn.

Kolla in Carl Bildts blogg,  inte med ett ord skriver han om Dawit Isaak och det han sade på TV häromdagen om Dawit, just det, tyst diplomati.

Tyst diplomati är inget annat än undfallenhet, rädsla eller likgiltighet och i sanningens namn bör inte bara den svenska regeringen skämmas, även oppositionen bör göra det, förutom Sverigedemokraterna. Varför skulle Sd engagera sig för en svart afrikansk man som i deras ögon gjorde Sverige en välgärning, som självmant lämnade Sverige för Eritrea. För dom får han väl gärna sitta kvar i eritreanskt fängelse.

MEN i övrigt är både regering och oppositionens agerande åt helvete och det är dags nu att överge den misslyckade tysta diplomatin och gå på pudelns kärna vad gäller Eritrea.

Som alla diktaturer har Eritrea en akilleshäl och det är pengar.
Vore Sverige ett land som praktiskt ville leva upp till allt prat om frihet demokrati och mänskliga rättigheter, skulle regeringen nu ställa till ett herrans liv, offentligt och kräva Dawit Isaak fri, om inte, dras EU in i det här och stoppar all ekonomiskt bidrag, lån eller transaktioner från utlandet.

Jag lovar, Dawit är fri inom en månad, men tyvärr har jag inga större förhoppningar om detta och verkligen inte av denna regering som totalt saknar empati och engagemang.
Se bara på hur man behandlat de som varit fosterhemsplacerade, eller de cancersjuka och här ifallet med Dawit Isaak.

Den här regeringen är totalt illutionslös och det borde vara lätt att vara  opposition nu, om inte oppositionen vore lika illutionslös.

Sverige har blivit ett land som bara ser i pengar och som aldrig slår näven i bordet och står upp, utan vi gömmer oss bakom andra och hoppas att de ska göra jobbet åt oss.
Det är en stor skam och därför kommer jag nu engagera mej i Dawit Isaak och knyta kontakter och på den vägen agera blåslampa på denna lama regering.

Kom med ni också och låt inte kampen för mänskliga rättigheter bli annat än tomt prat.

Read Full Post »

För 10 år sedan, den 11 september 2001 flög två plan in i tvillingtornen i New York och från den dagen förändrades världen.
Gjorde den??? På vilket sätt då????

Ja om man menar att USA, världens största demokrati(enligt dem själva) tillät tortyr som förhörsmetod så stämmer det, eller att man kunde sätta folk på Guantanamo utan rättegång och därmed sätta rättsmaskineriet ur spel, så stämmer det.

Att  Sverige lydigt följde efter husbonden USA och  lämnade ut de två egyptierna,  Achmed Agiza och Muhammas El-Zari till en säker tortyrvistelse i Mubaraks Egypten är väl ett rättsövergrepp av stora format, som Sverige borde skämmas över OCH det minsta som kan göras är väl att ge dessa två asyl i Sverige, så de kan leva med sina familjer.
Glömde att skriva att dessa två inte längre är misstänkta för att vara terrorister.

Det är detta som gör hela atmosfären efter 11 september så skrämmande, att själva misstanken kan få sådana här konsekvenser och det allvarligaste är att de ansvariga kommer undan.

Sen att man inte vet hur många Muhammad, Ali, Hussein, som blivit orättfärdigen misstänkta för terrorism kan man bara spekulera om.

På dessa områden har välden blivit annorlunda efter 11 september.
Man ser potentiella faror i större omfattning än tidigare och det är USA som för tonen, även om retoriken dämpats efter att Bush försvann med sitt anhang.

Men i övrigt ser nog världen ut som den gjorde den 10 september 2001, med svält och fattigdom, förtryck mot oliktänkande välden över och en värld som ser på, medan folk mördas av sina egna regimer.

Allt tal om mänskliga rättigheter från den rika världen är inget annat än ordbajseri för den egna befolkningen och betyder ingenting för de förtryckta.

Det possitiva är den s.k arabiska våren, som nu övergått i höst, med fallna diktaturer i Tunisien, Egypten och nu senast i Libyen och vi får hoppas snart även i Syrien.

Men i de två sistnämda länderna, Libyen och Syrien, ser vi just omvärldens hyckleri och bevis för det ordbajseri som jag skrev om tidigare.
I Libyen röstade FN för en resolution som hade för avsikt att skydda civilbefolkningen och NATO fick därmed mandat att bomba de som hotade civilbefolkningen, nämligen Khadaffis styrkor.

Alla vet nu att Khadaffi-regimen är borta och ingen sörjer den regimen, den var både blodtörstig och hade stora drag av nepotism.
Om det nu var libyernas välbefinnaden eller den libyska oljan som fick omvärlden att reagera låter jag var och en begrunda, men det är ju inte en vild gissning att tro att oljan spelat en betydelse om man ser till det andra landet, Syrien.

Där har protesterna pågått i 6 månader och över 2500 har blivit mördade av landets säkerhetsstyrkor och armé.
I konsekvensens namn borde FN och omvärdlen reagera, men det gör den inte och bromsklossarna är främst Kina och Ryssland.

Kina och Ryssland hade stort inflytande i Libyen, vilket nu är borta, så nu gäller det att hålla hårt i det man har kvar, nämligen Syrien.
Den olja som finns i Syrien har Kina kontroll över och de stora vapenmleveranserna som går till Syrien står Ryssland för, så därför blockeras en resolution i FN om Syrien.

Det ska även sägas att de stater som var pådrivande att ingripa i Libyen, inte alls lägger ner samma energi i fallet Syrien och det visar bara på att stort hyckleri. Det som gäller för den ena gäller inte för den andra.

Nu tror jag, med eller utan FN, att regimen i Syrien förr eller senare att faller och den regimen är verkligen inget att sörja över, men det är efterspelet som är allvarligt.

I fallet Libyen gick det ändå ganska fort att bli av med Khadaffi, men ju längre tiden går att bli av med Assad-regimen och med allt det våld som regimen nu står för, så tror jag att den dag regimen  faller, komnmer efterspelet bli ohyggligt blodigt, med hämder mot regimens män och dess samarbetspersoner.
Regimen och dess hantlangare är väl medvetna om detta och det är en av orsakerna till att de använder så stort våld mot demonstranterna, de vet att faller regimen blir det klappjakt på dem.

Så visst borde omvärlden ingripa, inte millitärt, men med vapenembargo, frysning av syrisk olja m.m, men jag har som sagt inga stora förhoppningar om det.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: