Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2011

I skrivandes stund, 100 000 demonstranter på Tahir torget i Kairo och i morgon planeras en miljonmarch mot regimen och president Mubarak.

Folket har tröttnat och det är nu eller aldrig att bli av med en avskydd diktator och hans hantlangare.
Folk har brutit igenom den mur av rädsla som funnits och inget skrämmer dem längre, inte den hatade polisen, som de faktiskt har jagat iväg under demonstrationer förra veckan.
Inte heller den våg av plundrare, som många misstänker är civilklädda poliser och partifolk från Mubaraks regim, skrämmer folket utan de bildar medborgargarden som tillsammans med militären ,som är utposterade i stan,  tagit ansvar och hindrat det kaos som Mubarak hade hoppats på.

Nu är den hatade polisen ute på gatorna igen, dock inte på Tahirtorget.

Nu formerar sig oppositionen i sin kamp mot diktaturen och talesmannen är den förre IAEA-chefen, Muhammed ElBaradei som tillsammans med det Muslimska Brödraskapet utgör stommen, tillsammans med demonstranterna och folket, i kampen mot Mubarak-regimen.

Nyckelrollen har militären och vad de gör kommer att avgöra om Mubarak faller eller klamrar sig kvar vid makten.
Den egyptiska militären är inte som Burmas armé, som utan att tveka skulle skjuta in i folkmassan och ställa till med massaker.
De egyptiska soldaterna kommer från den underklass som nu protesterar.

Högst upp i militärledningen är stödet för Mubarak starkt, för han föder de höga officerarna, som mest ser till sina egna fördelar än folkets och dessa officerare skulle gärna ta i med hårdhanskarna mot demonstranterna, MEN och det är nu detta MEN kommer in.
De som ska verkställa dessa stjärnprydda herrars order, nämligen soldater och deras befäl, är på en annan nivå, närmare folket och jag tror att de helt enkelt skylle vägra lyda order och göra myteri.

Det är mot denna bakgrund som detta inte redan skett, Mubarak-regimen litar inte på fotsoldaterna och därför pågår detta  dödläge nu.

Jag tillhör dem som med stor entusiasm såg att Barak Obama blev vald till president och jag hade stora förväntningar att han verkligen skulle innebära förändring, men så blir det inte.

När man nu hör Obama-administrationen och utrikesministern Clinton betona sin vänskap med Mubarak, vilken viktig allierad han är i ”kampen mot terrorismen” , som bidrar till ”stabilitet och demokrati”

Vore Obama en president för förändring så skulle han ringa Mubarak och säga -”Lyssna på ditt folk, de vill inte ha dej kvar som president, AVGÅ”
Skulle detta samtal agt rum hade Mubarak varit i Saudiarabien nu och folk hade dansat på gatorna efter att en hatad diktator fallit.

Men som sagt, Obamas förändring är bara tomt prat, han vill tuta i oss att USA kan och vill förändras, men det är bara ordbajs, det betyder ingenting, för när det verkligen gäller så skiter USA i demokrati och mänskliga rättigheter, det skiter i det egyptiska folkets längtan efter demokrati, de bryr sig bara om stabilitet, kosta vad det kosta vill.
Så Obama är som vilken annan amerikansk president som helst, det gäller bara att se igenom den fasad han försöker bygga upp, om att han är för förändring.

Sen måste jag nämna den svenska rapporteringen av det som händer i Egypten.
När man törstar efter nyheter, när man vill veta det senaste, då är det korta inslag och sen över till andra nyheter.
Mitt råd: Skippa SVT och TV4 och gå in här, på Al Jazeera, där är allt live.

Israel är ju också rädda för vad en förändring i Egypten innebär och det är ingen hemlighet att deras bästa vän, förutom USA är Mubarak.
Mubarak hjälper Israel att svälta ut sitt eget broderfolk, palestinierna i Gaza, för några miljoner dollar.
Israel, som alltid skryter om att de är den enda demokrati i området, stöder en despot, en kallhamrad diktator, det säger mycket om sioniststaten.

De närmaste dagarna kommer  att avgöra vad som kommer att ske i Egypten och jag hoppas verkligen, att detta modiga och beundransvärda folk når sitt mål, att störta Mubarak.
Vad jag förstått kommer de aldrig att ge sig med mindre än att denna avskvärda diktator försvinner med familj och regim och att fria och demokratiska val hålls.

Ska denna protestvåg krossas, måste det ske med kraftigt militärt våld och jag tror inte ens det skulle lyckas, för som jag skrev ovan, de som skulle utföra ordern, skulle vägra.

Jag skulle också önska att en protestvåg skulle skölja över Mellanöstern, att despoter i Damaskus,  Amman,  Khartum, Alger, Rabat, Tripoli och Teheran, skulle störtas, för de folk som så väl är värda friheten.
Men det är nog inte realistiskt att tro på denna dominoeffekt, inte än i allafall och iallafall inte i Syrien och Iran.

To the egyptian people: Your will have your rights..one way or another
We support you, we admire you, we honour you
A unite people can never be defeated

                                                Take whats yours!!

Annonser

Read Full Post »


Long live the Egyptian people, against the dictatorship
Take what`s yours!!
The world is with you, and we see and support your goal
Down with Mubarak

Read Full Post »

Vilken kraft och vilket mod det tunisiska folket visat när de störtade sin fruktade diktator Ben Ali och än pågår den tunisiska revolutionen för fullt.

Nu har en landssorg proklamerats av de gamla spillrorna av diktaturen, i ett försök att blidka folket, men de folkliga protesterna lär fortsätta till de sista resterna av den avskyvärda diktaturen är krossad.

Den stolthet de visar upp, det tunisiska folket, när de nu har störtat förtrycket, är enorm och man ser på dem, att de har en blick som bara de människor har, som levt under diktatur, men nu äntligen vågat protestera, med risk för eget liv och krossat förtrycket. De känner friheten och vågar äntligen tro.

Den tunisiska revolutionen visar att det går, när tillräckligt många fått nog och inser att de har inget att förlora, de kan inte få det jävligare än de hade det innan upproret.

Det visade sig också att den tunisiska militären i mångt stöder protesterna och det är nog den viktigaste segern för de protesterande, att militären ställt sig på deras sida.

Jag vet att man inte kan jämföra och dra likhetstecken med andra länder, se bara på de stora protesterna i Burma, hur de slogs ner hänsynslöst av de styrande, med militärens hjälp och se även Iran, hur de krossade protesterna.

Tunisien kan mycket väl bli den förebild för andra förtryckta folk runt om i världen som visar att hur väl en diktatur än försöker behålla makten, skaffar sig en stark säkerhetstjänst och polis, så kan den falla snabbare än vad fler anar om upproret kommer vid rätt tillfälle.

Hoppas Mubarak i Egypten, Khamenei i Iran, Than Shwe i Burma och många många andra vidriga diktatorer, känner obehag och rädsla inför framtiden, för de kan svepas bort fortare än de anar om protesterna blir tillräckligt omfattande och tillräckligt många inom militären stöder protesterna,

Den kraft som finns hos ett protesterande folk som har fått nog, den kraften går aldrig att stoppa.

                       LEVE DEN TUNISISKA REVOLUTIONEN

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: