Detta hus ligger i Alby i Botkyrka som ligger i Södra Storstockholm.
Här har jag bott fram till 2006 och innan dess i Salem och innan dess i Fittja, också det i Botkyrka.
Undrar alla år som jag har bott i Botkyrka har det snackats skit om hur dåligt det är där, vilka loosers vi är, hur hög kriminaliteten är, hur synd det är om oss.
Aldrig något positivt kom ut om Botkyrka och de områden som finns där, Alby som jag skriver om nu har betäcknats som slum.
Visst finns här problem med arbetslöshet, kriminalitet, alkohol och narkotika-missbruk, våld osv.
Men nämn för mej den stad i Sverige där detta inte finns, de finns i varenda stad från Ystad till Haparanda, även i den minsta by förekommer det.
Jag ska erkänna att många miljonprogramområden aldrig skulle byggts på det sättet som de byggdes, Alby skulle ha kunnat se helt annorlunda ut med en mycket med människovänlig miljö och det hoppas jag det blir med tiden, men att döma ut människorna i dessa områden är helt förkastligt.
Och de som dömmer ut dessa områden, snackar mest skit om dem, är de som aldrig satt sin fot där, de vet inte ens var Botkyrka ligger, utan de utgår ifrån att ett område med många invandrare blir problem.
Jag som svensk boende i Botkyrka har ALDRIG blivit illa bemött, aldrig haft problem att bo tillsammans med många olika invandrargrupper, tvärtom har jag upplevt många roligt stunder.
Det finns som sagt mycket problem i områderna, men det finns ett driv också, ett jävlar anamma, en kontinental prägel som är helt fantastisk, dofter och utbud som inte finns någon annanstans och en ickesvensk präktighet som är befriande.
När vi flyttade upp till Hälsingland så känner jag ibland en stor saknad över det utbud som fanns och till alla som tycker en massa om Botkyrka men aldrig varit där, åk dit, upplev själv hur det är, träffa människorna där, känn alla dofter på torget, hör skratten och språken och inse att dessa människor är inga loosers. Så Botkyrka, sträck på er, höj blicken.
