Finns det något vidrigare än den svenska självbilden, att vi lever i ett land där vi tar hand om de sjuka och svaga, där arbetslösa får en bra ersättning och sen jobb, när vi blir gamla får vi en bra pension som vi kan leva på, och kan vi inte bo hemma får vi bo på ett fint äldreboende där vi tas om hand på bästa sätt. Blir vi sjuka får vi ersättning,sjukpenning, så vi i lugn och ro kan vara hemma och tillfriskna. Blir våra tänder dåliga kan vi få den fixade till en billig penning, med stöd av staten.
Skolan är i världsklass, där satsas det på barnen likaså, de lever ett tryggt bra liv.
Hela övriga Europa kastar avundsjuka blickar mot Sverige och säger “om vi ändå hade det som svenskarna”
Utan att lägga prioritet på något av ovanstående har jag gett mej den på att krossa den svenska självbilden och få en nykter bild av Sverige, ett Sverige som jag ser, där klassklyftorna ökar, sjuktalen skjuter i höjden, gamla ligger i sin egen skit, kvinnor blir utsatta för våld, barn likaså, ungdommar kommer ut till en stenhård arbetsmarkand. Tonårstjejer som skär sig för att de mår så dåligt av alla måsten och krav som ställs på dem, att de ska vara söta och mjuka. Tidningar och TV-program basunerar ut hur tjejerna ska vara för att bli framgångsrika.
Måttet för välfärden är hur vi tar hand om de svaga och sjuka, de som hamnat snett i tillvaron och behöver hjälp och mäter man det så är Sverige inget välfärdsland.
I Sverige har vi kvar sen förr en luthersk syn på hur man ska vara, man ska göra rätt för sej, inte ligga andra till last, visa sig arbetsam och duglig och kavla upp ärmarna och jobba på. Man ska stå ut helt enkelt och det är detta jag inte fattar, varför ska man stå ut? varför ska man tvingas delta i detta racet och springa i ekorrhjulet? Vi måste krossa de lutherska bojorna.
Samhället idag har riktat in sej på att jaga sjuka och få dem tillbaka till arbetet och det är “Förnedringskassan” som går i brächen. Många långtidssjuka är nu oroliga att förlora ersättningen och kanske tvingas tillbaka til ett arbete de inte orkar med, till vilken nytta undrar jag, till vilken nytta ska man jaga de sjuka? För att få ner kostnader? Ja kortsiktigt är det så, men har man blivit sjuk på jobbet och kroppen säger nej, då lär ju kroppen säga nej igen, risken är ju stor.
Vill man utförsäkra dem? Javisst, man vill få någon annan att betala, men vilken ska göra det då, det måste ju samhället ändå göra.
Jag tror planen är från regering och riksdag, att den allmänna sjukförsäkringen på sikt ska privatiseras, vi ska tvingas fixa egna sjukförsäkringar, kanske ska Försäkringskassan privatiseras
Sammhället ska ta minimalt med ansvar för sina medborgare och när det händer är det sista av vår lilla välfärd borta.
Sådan är kapitalismen, det är bara pengar som räknas, människor är humankapital som kan ersättas, tjänar man pengar är man framgångsrik, är man sjuk ska man sparkas på.
Jag hatar detta system, jag hatar kapitalismen och jag hatar den här regeringen som sparkar på de svaga och sjuk och jag hoppas de, när de blir gamla och sjuka, drabbas av sina egna beslut.
Nu är det lätt att säga att man ska rösta rött nästa val, men det är ju som att välja mellan pest och kolera, för en socialdemokratisk regering är lika kapitalistisk som denna, sparkar på de svaga och sjuka lika hårt som denna, så det lär inte bli någon större omsvängning efter ett ev regimskifte.
Hopplösheten man känner, att man inte har något alternativ till rådande politk gör ju att man vänder det politiska Sverige ryggen.
Jag är partipolitiskt oberoende och känner inga lojaliteter till något parti, men politiskt står jag till vänster. Inga -ismer tilltalar mej, deras enda syfte är att fjättra folk, på ett eller annat sätt.
Men om jag skulle tvingas välja en mindre dålig ism, med respekt för att jag vet för lite om den och om den överhuvudtaget skulle funka, så är grundidén med anarkismen något som tilltalar mej.
Men som sagt, jag vet för lite om anarkismen för att kunna debattera om den, men jag ska ta reda mer om den, så jag återkommer längre fram här på bloggen.
Jag vill med den här bloggen väcka opinion för att vi måste reagera, inte stillatigande se på hur andra bestämmer över våra liv, fjättrar oss fast vid ett system som tar livet av oss.
Jag kommer framöver, här på bloggen, försöka hitta människor som mår lika illa över det här som jag gör och tillsammans med dem fortsätta skriva och opponera mot den rådande politiken, för det här samhället är människofientligt.
Jag har placerat min blogg i
Gävle på bloggkartan.se
