Jag ses som naiv och godtrogen om jag inte följer de mallar och de föreställningar som sd:are sätter ut angående Islam och muslimer. Sådana kommentarer har jag läst, men det bjuder jag på och har den personen retat sig på det jag skrivit har jag alltid uppnått något.
Skriver jag att jag vill ha mångfald, att jag är intresserad av Islam, tycker att det är intressant att läsa Koranen, då är jag en naiv och vet inte “vilken stor fara vi verkligen befinner oss i, vi infödda svenskar”. “Snart har alla muslimer fött 30 barn vardera och med den takten kommer Sverige att vara muslimskt om 20 år, med sharialagar och talibanvälde, Hua”.
Hela det här resonumanget är så tröttsamt och de ska vara något slags sanningssägare, DE vet och sen kommer, som ett brev på posten, uppgifter och summor som just ”de” kommit över, långa harranger med text, men med helt avsaknad av känsla.
Ska Sverige ska bli som det var fär 50 år sedan, en sörgårdsidyll.
Det Sverige kommer aldrig tillbaka och varför skulle det göra det, varför är det något att längta tillbaka till.
Islam är hatobjektet nr ett i västvärlden och trakasserierna mot muslimer i vårt land förekommer mycket mer än vad som kommer fram.
Att gå emot strömmen här och läsa Koranen och vilja lära sig mer om Islam, inte för att konvertera, utan för att lära sig mer, då måste man alltid försvara sitt handlande.
Men att följa islamofob-tåget, det är helt normalt, men då blir man bara en liten grå del i en större massa som inte vågar sticka ut och tänka själv.
Den där meningen kommer jag att får skit för, men man behöver inte följa givna mallar, tycker man si i en fråga behöver man inte tycka så i en annan med automatik, världen är inte bara svart eller vit.
Exempelvis kan man vara emot USA utan att man måste vara för dess motpol, t ex Kina eller Ryssland, alla tre är skit, kort o gott.
I Sverige har vi religionsfrihet och det betyder att varje människa fritt ska kunna utöva sin religion och bära religösa attributer utan att för den skull bli trakasserad.
Runt om i Sverige står mängder med kyrkor, men moskéerr finns än så länge bara ett handfull, varför byggs det inte fler,varför ska inte muslimer ha någon plats att går till för att be.
Bygg moskén med svensk sten så är den ju svensk, om nu det är så viktigt. Den här indelningen mellan människor gör mej heligt trött, vi är ju för bövelen människor allihopa, men det är det altså några som vill ändra på. Sen undrar jag när man hör SD pratar om svenskhet och svensk kultur, kan någon definiera det för mej, vad är svenskhet, svensk kultur, svensk mat osv? Viktigt är också att få veta VEM ska ska definiera det, VEM ska ha tolkningsföreträde, är det du, eller du, eller är det kanske du. Kan man vara“riktig” svensk om man är muslim? Är man “riktig” svensk om man älskar kebab, pizza, tsatsiki, couscous framför svensk falukorv?? Och är man “riktig” svensk om man föredrar sydamerikansk, afrikans eller arabisk musik framför Vikingarna och svensk folkmusik. Jag vill mena att “riktig” svensk, det kan ingen annan definiera åt dej, det kan du bara känna själv. Peter eller Anders, fiktiva namn, kan inte komma fram till dej och säga” du är ingen riktig svensk”, för det första, för att de inte har tolkningsföreträde om svenskhet, för det andra, de känner inte dej.
Vidare vill jag veta vad man har att vara stolt över med Sverige
Ja så klart, den svenska naturen och allemansrätten, hockeylaget osv, men i övrigt, vad är de som säger sig vara stolta svenskar, vad är de stolta över?
Den s.k välfärden, den ”välfärd” som kastar ut sjuka människor i kylan efter en viss tid, eller att det finns hemlösa som driver omkring, eller att man inte har råd att gå till tandläkaren när man har hål, utan drar ut tänderna, eller där A-kassan stjälper arbetslösa, eller Förnedringskassan som tvingar ut sjuka i arbetslivet?
Jag hatar det politiska Sverige, där alla riksdagspartier är av samma skrot och korn och jag är av den åsikten att ska vi få något gjort, får vi göra det själva, alla vi som löneslavar.
Jag förordare en revolution, ingen kommunistisk, utan en folklig revorlt mot de styrande, där vi, vi som bidrar till de rikas feta löner, tar makten.
Jaja, nu blir jag väl kallad naiv, eller revolutionsromantiker, men jag har kommit till den slutsatsen att vi får det aldrig bättre under rådande förhållanden